I måndags la Mattias Sundin (fp) fram en motion om ordningsbetyg i skolan. Den utlöste en klart underhållande debatt. Koalitionens anhängare nästan slogs om att få tala om hur hemsk motionen var. Jag tror man kan sammanfatta argumenten med att införande av ordningsbetyg skulle rasera alla barns möjlighet till en vettig framtid, de skulle bli stämplade för livet och dessutom löser det inte problemet.
Det sista finner och fann jag intressant. ”Det löser inte problemet.” Vänta ett tag. Om det inte löser problemet så tyder ju det på att koalitionen och vi är överens om att det finns ett ordningsproblem i skolan.
Vad gör då koalitionen åt detta? Ärligt talat så är svaret ingenting. Jag och ett par partikollegor repeterade frågan ”Vad har ni för kreativt förslag för att komma tillrätta med problemet?” utan resultat och utan svar.
Jag tycker att det är beklagligt att vi uppenbarligen är överens om att det finns ett ordningsproblem men att man från koalitionens sida är mer angelägna om att tala om hur uselt folkpartiets förslag till lösning är än att angripa problemet. Jag uppfattar dock att det är koalitionens politik i ett nötskal. Istället för att identifiera och lösa problem så ska motståndarsidans åsikter svartmålas och ratas.
Tyvärr, koalitionen, kommer jag inte att nöja mig med det i fortsättningen. Jag är oppositionspolitiker och efter ett första år i kommunfullmäktige börjar jag känna mig lite varm i kläderna. Jag hoppas att ni är redo, för det är jag.
Nu är det dags att vi börjar styra upp den politik som förs i Norrköping. Ut med smutskastning och raljerande i fullmäktigedebatterna. In med sakargument och faktaunderlag.
Hur gick det med Sundins motion då? Jo, den blev nerröstad såklart. Inte på några sakliga grunder så vitt jag kunde höra, men nerröstad blev den i alla fall.
Ordning och reda? Nja, inte denna fredag.
2007-09-29 kl 00:51
Det finns väldigt många anledningar till att betyg i ordning och uppförande inte skall betygsättas.
Det är för det första extremt svårt att objektivt mäta hur ordningsam och hur väl en elev uppför sig i skolan. Jag ställer mig faktiskt tveksam till om det överhuvudtaget är möjligt.
För det andra så förmedlar ett betyg i ordning och uppförande en väldigt privat bild av en elev – kom här ihåg de objektiva svårigheterna med att mäta detta. Om en elev får ett dåligt betyg i ordning och uppförande så säger man alltså implicit att han eller hon inte är en bra person på vissa nivåer. En felaktig (men även en korrekt – om det nu går) värdering av detta privata kan således bli förödande för eleven – och det kommer att komma felaktiga värderingar; det gör det t.o.m. i ämnen som är objektivt lätta att mäta elevers kunskaper i.
För det tredje så kommer ett sådant betyg starkt påverka elevens möjligheter till framtida anställningar. Få företag vill nog anställa en elev som ”inte kan” uppföra sig och vara ordningsam. Och med tanke på att det i praktiken blir omöjligt att läsa upp ett betyg i ordning och uppförande så kommer en elevs eventuella dåliga uppförande i skolan – under en tid då han eller hon t.ex. mådde extremt dåligt, kanske pga. t.ex. sexuellt utnyttjande – ligga honom eller henne som last under restens av hans/hennes liv. Elevens riskerar således att få dubbel bestraffning för något som inte är hans eller hennes fel.
Folkpartiets förslag är således enbart populistisk smörja!
Du skriver vidare koalitionen menar att det inte löser problemet. Det är riktigt att det inte löser problemet. Vad det eventuellt kan göra är att inskränka demokratin i skolan; eleverna kanske inte längre kommer att våga ifrågasätta lärarens kunskaper eftersom de då riskerar ett sänkt betyg i ordning och uppförande.
Så till själva knäckfrågan: hur löser man problemet med dåligt uppförande i skolan – för det finns! Jag tror inte att det finns något enkelt svar på detta. Jag ser därför inte någon mening med att det skall införas något som inte går att mäta/betygssätta, inte hanterar och fixar problemet och som kommer att kosta tid, pengar och resurser (något skolan har väldigt lite av idag) – bara för att kunna säga ”att vi gör då något åt det”, vilket man paradoxalt inte gör, snarare tvärtom. Det enda som mest troligt hjälper är att eleverna är trygga och välmående, både i hemmet och i skolan.
2007-09-29 kl 09:56
Och hur skapar du en sån miljö?
Det är två frågor jag vill belysa med mitt inlägg.
Det ena är avsaknaden av konkreta åtgärder för att komma till rätta med ordningsproblemen i skolan.
Det andra är koalitionens avfärdande av andras förslag. Istället för att erkänna problemet och svara att man i nuläget inte har någon bra lösning så fokuseras det på att tala om hur jäkla korkat förslaget är.
Det sista upplever inte jag som särskilt konstruktivt. Och ska vi lösa de samhällsproblem vi står inför så är det nog dags att bli lite mer konstruktiv.
2007-09-30 kl 11:51
Att skapa en god miljö är inte särskilt enkelt och det går inte heller att säga exakt hur man gör eftersom det skiljer sig från fall till fall/klass till klass. Några konkreta saker, som brukar fungera relativt bra överallt, är dock att jobba med värderingsövningar och lära eleverna lösa problem som uppstår (bråk osv.) själva – i så hög grad som möjligt – samt att arbeta med elevansvar (detta gör bl.a. friends). Detta löser givetvis inte de problem som barn kan ha i hemmet, därav kan endast en tryggare skola (med ordningsamma elever som uppför sig väl) byggas upp genom att samhället överlag blir tryggare och mer välmående.
“Det ena är avsaknaden av konkreta åtgärder för att komma till rätta med ordningsproblemen i skolan.
Det andra är koalitionens avfärdande av andras förslag. Istället för att erkänna problemet och svara att man i nuläget inte har någon bra lösning så fokuseras det på att tala om hur jäkla korkat förslaget är.”
Jag förstår dock inte hur ett så korkat förslag som folkpartiets kan vara bättre än att inte göra något alls (se mitt tidigare inlägg). Det är ungefär som att ge bensin till en man som håller på att dö av törst. Hur ska t.ex. problemet med den objektivt omöjliga betygsättningen lösas? Sen: jag vet inte heller hur konkret man kan vara när det gäller problem av denna karaktär. Det finns inte, som folkpartiet verkar tro, några enkla medel för att få tusentals ungdomar trygga. Det vore enligt min mening därför bättre om skolan fick mer resurser och utbildning för att hantera den här typen av problem.
Slutligen. Jag håller absolut med om att man måste acceptera och se att det finns problem i skolan, och att vi måste försöka lösa dem. Men att försöka göra det på det sätt som folkpartiet vill, kommer, som det nog framgått tidigare, bara göra att klimatet i skolan blir sämre och mindre demokratiskt.