Far och flyg!

2007-10-29

Ärende 23 i kvällens fullmäktige blev bordlagt. Det rörde en interpellation (byråkratsvenska för ”fråga”) väckd av Thomas Eriksson och Tommy Svensson, två av mina partikollegor, och gällde busslinje 100. Denna linje trafikerar resecentrum, Söder Tull och Kungsängen. Den sistnämnda sträckan, Söder Tull-Kungsängen, har uppskattningsvis 20 resenärer åkt med sedan linjen startade i somras. I praktiken hade det varit bättre för kommunen, både miljömässigt såväl som ekonomiskt, att låta dessa resenärer ta taxi istället och stå för den resan.

Skälen till att linjen nyttjas så dåligt är nog många. Men direkt påverkande torde vara att trafiken är uselt anpassad efter avgångarna. En buss som går 2-3 timmar efter att sista planet har anlänt är inte ens anpassad efter de som har förlorat sitt bagage på resan. Tro mig, det senare har jag varit med om tre-fyra gånger och bagageservice på Kungsängen är synnerligen effektiva. En buss som ankommer till Kungsängen 20 minuter innan flygavgång kan möjligen bjuda de som ska vinka av dig skjuts, men ska du flyga är det nog bra om du kommer innan gaten stänger.

Thomas och jag passade på att göra en minienkät under föregående vecka; vi ställde tre frågor till 90 personer på stan.

  • Har du någon gång flugit från Norrköpings flygplats?
  • Om du hade möjlighet att åka till eller från flygplatsen med kollektivtrafik, hade du då nyttjat den möjligheten?
  • Känner du till att det går en busslinje till flygplatsen?

75 % hade flugit från Kungsängen. 75 % hade kunnat tänka sig att åka till eller från flygplatsen. 85 % saknade kunskap om att denna busslinje fanns. Däribland en person som arbetade på Näringslivets Hus i Norrköping. Hon blev milt sagt överraskad av detta. Glatt eller inte, låter jag vara osagt. Men hon förklarade för mig att hon hade jobbat för just detta -  en busslinje till flygplatsen. Marknadsföring?

Thomas och Tommy, ville med kvällens interpellation påvisa ett problem och komma med ett antal förslag till lösningar. Maud Ohlén, ordförande i kollektivtrafiknämnden, meddelade fullmäktige att detta ärende får bordläggas med hänvisning till att fullmäktigepresidiet inte har hunnit få svaret på interpellationen. Frågan ställdes den 24 september.

Rent tidmässigt är detta ett bekymmer då upphandlingen av nästa års kollektivtrafik avslutades den 15 oktober. Därigenom finns det en uppenbar risk, särskilt nu när det dröjer ytterligare en månad på grund av sjabbel eller hur det nu ska beskrivas, innan någon åtgärd vidtas. Eller än värre att någon dimridå läggs över detta för att skyla missen.
Hade det inte varit bättre att ta upp detta ikväll? Låta oss diskutera problemställningen? Lyssna på förslag? Klargöra vilka direktiv som blixtsnabbt borde skapas för att se till att busstrafiken redan nästa år skulle kunna vara bättre anpassad till de behov som finns?

Kontentan ikväll verkar vara – far och flyg, men inte med kollektivtrafiken.

Övriga länkar:
Hans recept för fulla flygbussar (Folkbladet 27/10)
Så kan linje 100 få ett lyft (Folkbladet 1/11)


En rapport från fullmäktige…

2007-10-29

Uppdaterad 22:50

Vi har precis avhandlat kommunrevisionens granskning av delårsrapporten och helårsprognosen för Norrköpings kommun och kommunala bolag. Det var ungefär lika upphetsande som det verkar.
I det stora hela kan man konstatera att det ser bra ut, kanske framför allt till följd av att skatteintäkterna ökar. Vem som ska ta åt sig äran för det är dock något det tvistades om. Mattias Ottosson (s) hävdar att det är till följd av förra regeringens arbete. Jörgen Rundgren (m) ställer den intressanta frågan, hur länge ska det anses vara socialdemokraternas förtjänst – från förra mandatperioden – för de förbättringar vi ser på arbetsmarknaden idag?
Som jämförelse tog han upp hur fort det hade blivit borgarnas fel att arbetslösheten ökade efter valet 1991. Intressant jämförelse.

Jan Owe-Larsson har precis, tillsammans med Gunnar Bredin, presenterat en motion om att alla beslutsunderlag  från en politisk nivå till en annan ska innehålla även protokollsutdrag. Mattias Ottosson hävdar att det är omodernt. Förstår du vad i det omoderna ligger? Jag gör det inte.

Efter en lång debatt om det äldrepolitiska programmet var delar av kommunfullmäktige utrymd. I alla fall delar av den socialdemokratiska bänken. Det är en intressant situation då votering sker vare sig alla ledamöter är i lokalen eller inte. När det så var dags för votering upplevde jag att fullmäktiges vice ordförande, Li Teske, i sån utsträckning drog ut på sammanställningen av alla förslag att hon borde ha varnats för ”delay of game”. För nog upplevdes det som att den sega sammanställningen skedde för att (s) skulle hinna hämta alla sina ledamöter för att säkerställa att omröstningen – som vanligt – slutade 42-41 till (s) favör.
Hon skrattade gott, tillsammans med mig, när jag nämnde detta för henne i pausen. (Ja, man kan ha roligt över partigränserna…)

Ett av kvällens underhållande citat, stod Eva Andersson (s) för:

”Man får aldrig ställa grupper av människor mot varandra.”

Jag undrar, gäller det även klasskampen och blockpolitiken?

Jag trodde att ovanstående citat skulle få avsluta kvällens bloggande men jag tror nog en sak till är värd att ta upp. Diskussionen gällde ohälsotalen där Gunnar Axén redovisade att svenskarna i snitt är sjukfrånvarande 40 dagar per år. Cecilia Ambjörn (v) ifrågasätter vad det är man mäter. Gunnar förklarar att det omfattar de som är sjukfrånvarande samt de som går på sjuk- och aktivitetsersättning (kallades förr för ”förtidspension”). När Cecilia får detta klart för sig beklagar hon sig över hur Gunnar så vanskligt slänger sig med siffror – de där förtidspensionerade kan man ju inte räkna in, menar hon.
Allt är naturligtvis en fråga om hur man mäter. Tar man bort de förtidspensionerade från statistiken så får man naturligtvis ett annat ohälsotal.
Men Cecilia, låt oss då leka med tanken att vi förtidspensionerar alla som är sjukskrivna längre än en viss tid t.ex. ett år. Blir det svenska folket mindre sjuka bara för att vi slutar räkna dem? Eller är det månne så att vi bara blundar för problemet? Svaret vågar jag påstå, Cecilia, finner du i en insändare jag författade för c:a två år sedan i vilken jag skrev Sverige sjukare än någonsin.
Läs gärna och begrunda.


Dagens goda skratt…

2007-10-03

…bjöd Widar Andersson, Folkbladet, mig på.
I samband med fullmäktigesammanträdet den 27 augusti skrev han följande på sin blogg:

Jag hade
fel om Anna Nyholm. Hon frågade inte om misshandlade kvinnor. Där ser man vad fördomar kan ställa till med. Skicka ett mail till widar.andersson@folkbladet.se så skickar jag en femma.

Sagt och gjort:

Från: Rikard Ståhl
Skickat: Mån 27 aug 2007 19:10
Till: Widar Andersson
Ämne: Femman… Du kan få komma fram…

…istället för att skicka den…

Rikard Ståhl (m)
fullmäktigeledamot

Vad noterar jag idag?

Rekordsnabb
respons fick jag på ett blogginlägg i går kväll. Jag satt på fullmäktigemötet i Norrköping och skrev några rader om det moderata oppositionsrådet Anna Nyholm. Jag chansade på vad hon skulle säga i ett inlägg. Men jag hade fel och skrev på bloggen att jag, som en form av bot, skulle ge en femma till den första som hörde av sig till mig i saken.
Jag hann knappt posta inlägget förrän jag fick svar av en person i fullmäktigesalen som just då var inne på bloggen. Han, Rikard Ståhl skrev, ”Du kan komma fram med femman direkt”!
Kul.

Vad kan man dra för lärdom av detta, utöver att jag fick mig ett gott skratt? Jo, att kunskap inte bara är makt utan dessutom att man kan tjäna pengar på att snabbt komma åt information. Eller tjäna? Hmm… jag har fortfarande inte sett röken av femman. Men det är lugnt Widar, vi lär ses fler gånger, så du lär få chansen att reglera skulden. ;-)

Källor: Jag hade (Folkbladet 27/8) & Rekordsnabb (Folkbladet 28/8)


Svar till Charles Pylad (mp)

2007-10-03

…angående tre vice ordförande.

Ursprungligt inlägg: Total förvirring, okunskap och märkligt agerande inom högern

Grundregel nummer ett, vilket jag även klargjorde i fullmäktige när frågan var uppe, är att vi alla har ett ansvar för vårt eget agerande. Jag kan ta ansvar för de beslut jag fattar i fullmäktige, precis som du tar ansvar för dina beslut. Jag varken kan eller vill ta ansvar för beslut fattade i andra församlingar.

När detta ärende var uppe för beslut i fullmäktige i våras förevisade du bilder på nämndledamöter från landstinget tillsammans med deras taxerade inkomst. Vad de personerna har för inkomst och vad de hade med beslutet i fullmäktige att göra har jag inte någon aning om. Men det var väl någon retorisk poäng du ville få fram?

Att man i landstingsfullmäktige har fattat beslut om tre vice ordförande i någon nämnd är för mig precis lika ovidkommande för det beslut som fattades i kommunfullmäktige och som Thomas Eriksson och jag överklagade. Det överklagades inte av Sven Brus (kd), inte av Viktoria Strömberg (m), ej heller av Fredrik Bergqvist (m). Men det är väl nån form av politisk retorisk poäng du är ute efter här också genom att koppla dessa personer till Thomas och mitt agerande i din blogg anar jag?

Självklart kan jag dock vara med om att påverka våra företrädare, Charles. Länsrättens och kammarrättens bifallande av den överklagan Thomas Eriksson och jag lämnade in kommer att påverka - ofrånkomligt.
Jag, Charles, har således tagit mitt ansvar. Vilket ansvar har du tagit?

Du skriver vidare i din blogg:

”För oss i koalitionen har det varit viktigt att visa på ett starkt presidium i de två största nämnderna; Barn- och ungdomsnämnden och Vård- och omsorgsnämnden.”

Ska detta tolkas som att ett starkt presidium är direkt beroende av att alla koalitionspartier är representerade? Hur är det då i kommuner med fem partier i koalition? Ska det där vara fem vice ordförande?  Och varför ska bara den ena politiska sidan representeras mangrant? Är det inte ännu bättre för demokratin och det starka presidiet om alla partier får en vice ordförande-post?

Frågorna kvarstår, Charles. Och i brist på svar från er sida så förstår jag, rätt eller fel, om en tolkning är att det är pengarna som är avgörande i slutänden. För några oantastliga sakskäl har ni aldrig presenterat. Vare sig i fullmäktige eller i efterföljande debatt.

 

PS. Jag har valt att publicera detta svar på min blogg också istället för bara som kommentar på Charles blogg. Detta för att säkerställa att det inte raderas, vilket elaka rykten gör gällande har skett med någon kommentar postad av Thomas Eriksson. DS.

 

Bakgrund: Det olagliga beslutet


Miljöfel och regeringsrätt

2007-10-02

Miljöpartiet har begärt prövningstillstånd för att få överklaga kammarrättens dom rörande länsrättens dom rörande upphävandet av kommunfullmäktiges i Norrköping beslut om att ändra allmänna nämndreglementet. Nu börjar det bli lite krystat. Inte överklagandet i sig kanske, men beskrivningen av densamma.
Slaget är alltså inte över, fick jag höra så sent som i fredags. Miljöpartiet har ansökt om prövningstillstånd hos regeringsrätten i ärendet ”tre vice ordförande” i nämnderna. Med tanke på hur domarna är skrivna så förstår jag inte riktigt hur man resonerar. Så vitt jag kan se finns det ingenting i domarna som andas ens ett uns av tvivel.

Länsrätten är väldigt tydlig:

”Mot bakgrund av den klara och uttömmande regleringen i 6 kap. 15 § KL sam propositionsuttalandena till både den gamla och nya kommunallagen finner länsrätten att beslutet strider mot 6 kap. 15 § KL och således ska upphävas.”

Kammarrätten var om möjligt än tydligare:

”Kammarrätten finner, liksom länsrätten, att 6 kap. 15 § kommunallagen skall tolkas efter sin ordalydelse och att någon tveksamhet inte råder om att bestämmelsen är uttömmande.”

Min bedömning är att chansen att regeringsrätten tar upp detta är mikroskopisk liten, eller möjligtvis något mindre. Men, men.

Låt mig dock avsluta med att poängtera att miljöpartiet har full rätt att göra detta. Därom ska ingen tvivla. Även om jag anser att det är fullständigt bortkastade skattepengar i just det här fallet så är det samtidigt miljöpartiets fulla rätt att begära en prövning. Det ingår i en av de viktigaste delarna vi har – rättssamhället.

Så, kör hårt bara. Och jag stöder att möjligheten finns att utnyttja den rätten. Däremot ska jag erkänna att min avslutningsfras bara är lite halvhjärtat menad: Lycka till!