En gång är ingen gång?

Igår på tekniska nämnden avhandlades ärendet som gäller avfallshämtning vid kolonilotter med övernattningsmöjligheter. Det är en segdragen historia som började sommaren 2000. Vid den tidpunkten fattades ett beslut som i praktiken innebar att kolonilottsägarna kunde hantera kostnaden för avfallshämtning gemensamt. Knappt sju år senare, i maj i år, informeras tekniska nämnden om att detta beslut strider mot gällande lagstiftning. Efter en snabb och livlig diskussion kommer man fram till att beslutet naturligtvis ska rivas upp, men inte på en gång. Först ska kolonilottsföreningarna informeras så att de är föreberedda på den ”taxehöjning” som kommer. I praktiken rör det sig om c:a 800 kr per kolonilott och år. Jag har tyvärr inte huvudet vad de fick betala gemensamt idag, men för ärlighetens skull ska det göras klart att det blir en rejäl höjning – jämfört med föregående år.

Genom att köpa lite tid, skulle man hinna informera föreningarna och därefter kunna höja taxan i samband med årsskiftet 2007/2008. På oktobermötet hade det dock inte hänt någonting. Föreningarna var fortfarande inte vidtalade, ingen information hade gått ut och behovet av att ändra debiteringen av avfallshämtningen kröp allt närmre. Nu börjar man skruva på sig i koalitionsledet. Hur ska detta lösas? Peter Kennerfalk (s) föreslog att vi ska fatta ett beslut i november där vi fastställer att höjningen ska ske, men först den 1 januari 2009. På så sätt kunde man ju köpa sig ett år till…
Tjänstemännen, i det här fallet representerat av Leif Lindberg, chef för tekniska kontoret, meddelar att ett sånt beslut måste tjänstemännen reservera sig mot, då det anses strida mot lagstiftningen. Jag vet inte om det var det eller om det var mitt ansiktsuttryck som fick Peter Kennerfalk att mumla något om att, ”Rikard, du behöver inte oroa dig, vi ska inte fatta några olagliga beslut, för då ränner ju du bara iväg till länsrätten och så blir det ett jävla liv”. Jag vet inte, har Kennerfalk lärt sig något månne? (1)

Igår var det alltså dags för novembermötet. Förslaget på bordet var att debiteringsförändringen ska ske från och med den 1 januari 2008. Som det ska alltså. Men sen fanns där ett litet följdförslag också. Varje kolonilottsägare får ett bidrag à 50 % av kostnaden för år 2008. På så sätt blir inte kostnadsförändringen så dramatisk. Tjusig lösning, inte sant?

Låt oss dock titta på sakförhållandena. Tekniska nämnden fattar ett beslut som innebär att kolonilottsägarna slipper en avgift i sju år. Det torde röra sig om totalt c:a 4000-5000 kr. Tekniska nämnden upptäcker att detta beslut är i strid med gällande lagstiftning och tvingas därför riva upp beslutet och fatta ett nytt beslut. Det nya beslutet är i enlighet med lagen. I praktiken innebär det en kostnadsökning för kolonilottsägarna. Men, för att kompensera missen så ger man dem ett bidrag som kompenserar 50 % av avgiften i ytterligare ett år. Vem är det som får stå för kostnaden? Svaret är Norrköpings skattebetalare.
Så, för att kompensera att man har bidragit med för lite till det allmäna så kompenseras man med ytterligare bidrag? Var är logiken?

I brist på bättre förklaring är min tolkning att detta görs för att slippa få sura miner och arga kolonilottsägare på sig istället för att rakryggat ta det ansvar som åligger oss i tekniska nämnden. Om ”vi” vore ett företag, då hade jag kanske kunnat stödja den här hanteringen. ”Vi” har gjort en miss och då ska ”vi” stå för det också. Men nu är ”vi” tekniska nämnden och ”våra” pengar är inte ”våra”. Det är norrköpingsmedborgarnas. Så, kära medborgare, du får betala för våra misstag. Inte bara en gång, utan två.

Ja, jag yrkade på avslag till detta bidrag. Ja, jag har lämnat in en reservation. Och ja, jag är i färd att skriva om detta till tidningarna. Någon gång måste vi få slut på denna vanskliga hantering med skattemedel. Och jag tänker fortsätta stå på barrikaden i de här frågorna, oavsett om det rör sig om totalt 149.000 kr, som i det här fallet, eller 300 miljoner eller mer.

En gång må vara ingen gång, men två gånger är två för mycket och nu börjar det tyvärr likna en kutym…

1) Se “Olagligt”, sa Bill. “Då kör vi”, sa Bull.

Folkbladet (22/11): Varför inte bita i det sura äpplet?

Lämna ett svar