Den senaste tidens långdragna debatt diskuterar FRA-lagens vara eller icke vara. Argumenten haglar för varför lagen ska skrivas på än det ena än det andra sättet. Till och med inom partierna finns det djupa sprickor vad gäller frågan om FRA-lagen. Jag undrar, är det om lagens vara eller icke vara vi bör diskutera?
FRA är en civil myndighet som sysslar med signalunderättelse- och informationssäkerhetstjänst. Signalunderättelsetjänsten får endast avse utländska förhållanden och den senare syftar till att stödja statliga myndigheter och statligt ägda bolag med teknisk informationssäkerhet. Saxat och klart från FRAs egna sida.
FRA har pysslat med signalspaning i, vad är det, 60 år? När tyskarna 1940 ockuperade Norge och Danmark önskade de att få använda svenska telenät för sin teletrafik till Tyskland. FRAs motsvarighet på den tiden gavs omedelbart tillåtelse att avlyssna trafiken. Trots kryptering, med ett då ansett olösbart krypto, knäcktes det på ett par veckor. Därefter var det fritt fram att lyssna. Rättsskandal? Inte direkt. Underrättelseverksamhet? Jepp.
FRA-lagen i dess nuvarande form ger FRA möjlighet att bedriva signalspaning i kabel. I årtioenden har man bedrivit signalspaning i luften – radiotrafik.
Vad skiljer radiotrafik från trafik från mobiltelefoner? Frekvensen? Krypteringen? En säkerhetsexpert från östeuropa som jag lyssnade på för några år sedan berättade att det som examensarbete i en del amerikanska högskolor ingår att skapa en avkrypterare för amerikansk mobiltelefonitrafik som avkrypterar i realtid. Frågan tål att ställas igen, vad skiljer radiotrafik från mobiltelefoner? Egentligen ingenting.
Så, vi kan konstatera att FRA under årtionden har haft möjlighet att avlyssna mobiltelefoner. Vare sig trafiken har gått över landsgränsen eller inte. Hur avgör man förresten om radiotrafik är på väg över landsgränsen?
Förr i tiden transporterades mycket trafik via radio. Vi är säkert många som minns satellitsamtalen till USA med ett par sekunders fördröjning. Idag går det mesta via kabel istället. En kabel som FRA hitintills, med vissa undantagsfall, inte har haft möjlighet att signalspana i. Nu begärde FRA att en uppdatering av lagen skulle göras för att man ska kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. Detta väcker tydligen ont blod i många. Jag undrar vad det är man reagerar över egentligen. Det FRA begär är att få möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet i takt med tidens utveckling, inget annat.
FRA-lagens vara eller icke vara tror jag inte är hälften så intressant som den fråga vi egentligen bör ställa. Behöver vi FRA?
Tror du det så bör du nog också vara beredd att ge myndigheten de verktyg den behöver för att lösa sin uppgift. Tror du inte det så kan vi nog lika gärna lägga ner FRA helt och hållet.
Jag fastnade för denna meningen som jag vill att du utvecklar.
Det finns tillräckligt med information för att tillbakavisa i det närmaste allt du skriver, men jag nöjer mig med en sak så får resten dissikera dina/era argument som är kvar.
Du/Ni skriver.
”Nu begärde FRA att en uppdatering av lagen skulle göras för att man ska kunna fortsätta bedriva sin verksamhet.”
FRA har inga problem med att bedriva sin verksamhet, de får gärna fortsätta spana på radiotrafik samt bedriva militär signalspaning.
Låt mig ställa denna frågan tillbaka.
Odelberg skriver på avtal om underättelseutbyte med USA’s säkerhetstjänster, 6 länder i EU har i 18 månader utrett en gemensam spaningspool, USA driver igenom en närmast identisk lagstiftning, Lissabonfördraget, som ger tillstånd till gemensam polis och Armé.
Ska detta vara en ren slump att allt detta sker samtidigt?
Det är INTE acceptabelt för regeringen att ge sig själva möjligheten att scanna av och kontrollera svensk privat korrespondens utan tillstymmelse till brottsmisstanke.
Jag vill avsuta med dessa tre slutsatser av Doktoranden i Folkrätt : Mark Klamberg.
Slutsats 1: FRA-filtret definieras som en uppgiftssamling och dess sökbegrepp består av tekniska parametrar och personuppgifter, t.ex. namn. Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får också användas som sökbegrepp. Med tekniska parametrar avses såväl manuella som automatiska frekvenser, e-postadresser och telefonnummer.
Slutsats 2: begreppet ”databaser”, tidigare benämnt som ”register” är synonymt och ersätts av det mer diffusa begreppet ”uppgiftssamlingar”.
Slutsats 3: Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får också användas som sökbegrepp. Dessa personuppgifter får överföras till annat land.
Tycker ni i Norrköpingsmoderaterna att detta är förenligt med de demokratiska principerna?
Frågan gäller inte FRA som myndighet, det har den aldrig gjort.
Frågan gäller om vi som en demokratisk stat ska ha en lag som är i direkt strid med de demokratiska principerna, bryter mot (enligt min åsikt) Svensk Grundlag, Europakonventionen samt FN’s Deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Apropå sunt förnuft.
http://liljeros.wordpress.com/2007/11/13/det-sunda-fornuftet/
Det är helt rätt att de begär en uppdatering av lagen. Men det blir så mycket större när du de ska avlyssna i kabel. Hur skiljer de kommuncation inom landet mot trafik som kommer utifrån? Ett mail mellan dig och mig kan passera landets gränser. Hur skiljer man ut detta rent tekniskt? det finns idag ingen teknik för det.
Inte för att jag tror att vår kommuncation via mail skulle vara intressant. Men hur vet vi att framtida regringar är lika ”goda” som dagens?
Varför är de som förordar FRA-lagenm i dess nuvarande form så lössläppta med att säga att ” dina o mina mail är inget intressant”. Men då skulle vi väl kunna vara lika ”lössläppta” med vanliga brev. Brev som brev liksom.
Det här är inte främst en fråga om kabel kontra radio.
Det som vi pratar om är en lag som kräver att all gränsöverskridande elektronisk kommunikation ska skickas i kopia till staten för analys och genomsökning efter misstänkt innehåll.
Det handlar inte om tyska telegram, det handlar om svenskarnas privata trafik. Lagen innebär att staten ska ta del av alla mail jag skickar till min fru, både till hennes privata adress och hennes jobbadress. (Ja, de passerar gränsen i båda fallen. Nej, det finns inget sätt att automatiskt särskilja dem från sann utrikestrafik.)
Staten har inte med den trafiken att göra. Även om mina mail aldrig når en mänsklig analytikers öga, så har inte staten med dem att göra.
Det är väl inte en särskilt underlig åsikt?