En sak som slog mig efter att ha läst Svenska Dagbladets artikel om att moderaterna vill minska bilarnas utsläpp, är hur viktigt det är att vi är enade, över blockgränserna när det gäller långsiktiga mål. I slutet av artikeln citeras Magnus Nilsson, trafikexpert på Naturskyddsföreningen:
Vi skulle vara glada om Fredrik Reinfeldt driver det alla partier var överens om i klimatberedningen, men regeringen gör ju ingenting när det gäller det långsiktiga målet.
Jag låter vara om Magnus Nilsson har rätt eller inte. Mina tankar gick direkt över till vår kommunala verklighet. I veckan som gick presenterades Vision 2030. Alliansen har sin vision. Koalitionen har sin. Sannolikheten att någon av dem uppfylls är synnerligen liten, eftersom vi inte har enats över blockgränserna.
Ska en vision eller ett långsiktig mål ha en chans att överleva ett eventuellt maktskifte så ska självklart båda sidor vara helt överens. Även om det tar tid att enas om målet/visionen. Risken är annars stor att visionen/målet ändras efter val, eller åtminstone inte får det fokus det behöver för att uppfyllas.
Om vision 2030 ska diskuteras i fullmäktige, ska det bli ett nöje att ta upp den här diskussionen. Om idén faller väl ut avser jag dessutom att ta upp diskussionen om att sätta ett mål för 2020 och inte en vision för 2030. Att sätta en vision för det senare är vansinnigt. Det är 22 år fram!? Om 10 av dagens fullmäktigeledamöter sitter kvar då ska jag äta upp en av mina filthattar… Och det är ett löfte.
