Får jag rekommendera en pudel, Mona Sahlin?

Som en uppföljning av gårdagens Sahlin-tavla noterade jag idag på morgonen en artikel i svd.

Mona Sahlin har avböjt att kommentera saken utan hänvisar till partiets talesman i jämställdhetsfrågor Claes Borgström.
– Den nuvarande regeringen har inget grepp om vad jämställdhet är. Man har ingen idé om hur man ska förändra de strukturer som ligger till grund för ojämställdheten. Deras passivitet leder till att jämställdheten går bakåt, säger han.

I det här läget blir det ju bara pinsamt med fortsatt kritik. Oavsett om kritiken är befogad eller inte är det läge att göra en pudel. Lägg dig platt, låt stormen blåsa över och ta nya tag.
Vi får väl se om det blir så eller om man envist och krampaktigt kommer att hålla fast vid budskapet i pressmeddelandet.

Tillika hoppas jag att Nyamko Sabunis ilska går över. Det finns ingen anledning att vara arg i det här fallet. Ett gott skratt är förmodligen bra mycket effektivare, både för den egna hälsan likväl som för bemötandet av ”kritiken”.

En tavla signerad Sahlin

Jörgen Rundgren (m) gjorde mig, via ett mail nu på förmiddagen, uppmärksam på en tavla signerad Mona Sahlin. På SVTs text-tv, sidan 114, finns i skrivande stund följande att läsa:

Sahlin kritiserar sig själv

Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin kritiserade nyligen regeringen för att Sverige ramlat ned på världsrankingen över jämställda länder. Men det var under det socialdemokratiska styret som tillbakagången skedde.

I ett pressmeddelande skrev Sahlin: ”Effekterna av två år med regeringen Reinfeldt syns redan. Vi har under den moderatledda regeringen trillat ner till tredjeplatsen…tidigare år har Sverige alltid legat först.”

Vid en granskning av rapporten står det dock klart att statistiken bygger på siffror från 1998-2006.

Någon har sagt att när man med ett finger pekar på någon annan pekar tre tillbaka på en själv. Häpp Mona!

Källor: svt.se och socialdemokraterna.se

Norrköping lämnar eliten…

…och den här gången gäller det inte allsvenskan. Det gäller gymnasieeliten.
Att man har valt att inte ens ansöka om att få en elitklass är ju samma sak som att få ett nej utan att ens fråga. I artikeln står:

Lars Blomgren tycker att satsningen med elitklasser är intressant, men tror inte att Norrköping skulle ha haft någon större möjlighet att gå segrande ur urvalet om de valt att göra en ansökan inför 2009.

Lars Blomgren har jag stort förtroende för. Av det jag har sett av hans göranden så är det genomgående med gott resultat. På så sätt är det synd för De Geers-gymnasiet och till glädje för IFK Norrköping att han inom kort lämnar gymnasievärlden för att bli arenachef åt IFK. Månne är det IFKs bäst nyförvärv på länge?

Åter till gymnasiefrågan. Självklart ska man vara realist. Om det inte finns en enda chans i världen att få platsen ska vi naturligtvis inte lägga energi på det. Samtidigt är det viktigt att våga. Att tro på sig själv. Att satsa på framtiden.
Jag blir beklämd när jag ser hur möjlighet efter möjlighet går Norrköping om intet. Vad är det vi gör fel? Varför? Gäller det inte arbetsmarknad så gäller det gymnasieutbildning. Eller sjukvården.

Är denna stad styrd av enbart förvaltare? Om inte, varför är entreprenörerna så tysta?

Äntligen…

…åkte Johan ur årets idol. Det är en jäkligt duktig kille, inget snack om saken. I konkurrensen däremot har han stått sig slätt de senaste programen, menar jag.
Så, igår när det stod mellan Johan och Alice drog jag en lättnadens suck när Johan åkte. Hade Alice åkt hade det blivit vansinnigt tråkigt att följa de kvarvarande två avsnitten.

Hur man retar upp en hel förort…

I dagens Folkbladet kan man läsa hur Peter Kennerfalk uppmanar de som bor i förorten Lindö att ta bussen eller cykla istället för att ta bilen. Detta till följd av gårdagens artikel där det före detta kommunalrådet, Stefan Hagfeldt, uttalade sig angående ombyggnaden av Lindövägen – ”Något måste ha blivit fel”.
I debattforumet på Folkbladets kan jag konstatera att Peters uttalande inte har fallit i god jord direkt. Han har själv gått i svaromål där han tydligt förklarar sin ståndpunkt.

Många gånger efterlyser kommuninvånarna klara besked från oss politiker, nu har ni fått ett sådant av mig. Vad händer då? Jag får reda på att jag inget begriper, har aldrig suttit bakom en ratt, jag borde bli avsatt och till slut har jag missförstårt mitt uppdrag.

Jag vill att fler kommuninvånare ska ställa bilen hemma och åka kollektivt eller ta cykeln när man ska till stan. Jag står för det eftersom bilen är den största boven när det gäller nedsmutsningen av vår stad. jag vill att kollektitrafiken ska bli ännu bättre så att det verkligen är enkelt och bekvämt att åka med buss eller spårvagn. ställ bilen nästa gång ni ska åka in till stan och prova bussen.

Jag ger Peter rätt i att detta är klara besked. Sen, menar jag, är det även för trafiksäkerhetens skull det här arbetet har skett. I det arbetet ingår ombyggnationer av vissa sträckor, där olycksrisken idag är för hög. För någon vecka sedan började jag dock fundera i de termerna. Hur långt vill våra kommunmedborgare att vi går? Är man som medborgare beredd att ta risken att bli påkörd och därigenom skadad, invalidiserad eller till och med dö på kuppen? Eller att ha någon anhörig som drabbas? Var drar vi gränsen? Trafiksäkerhet kontra smidiga transporter. Går det att kombinera? 

Det tål att funderas på.

Inbjudan – Årets sista onsdagsfika!

Inled den härliga julstressen med att koppla av lite. I glada vänners lag genomför vi i Stadsföreningen i Norrköping årets sista onsdagsfika den 3 december.

På sedvanligt manér bjuds det på kaffe och te samt kaffebröd, pepparkakor och godis. Kvällen till ära kommer även den alkoholfria glöggen att vara värmd och klar. Naturligtvis med tillbehören russin och mandlar.

Klockan 17:00 öppnar vi portarna. Häng på låset eller kom lite senare. Ta gärna med dig någon, moderat eller icke-moderat.

Onsdagsfikat är öppet för alla.

Var: M-huset, Flemminggatan 15, Norrköping
När: Onsdagen den 3 december 17:00-20:00
Medtag: Glatt humör

Hjärtligt välkommen!

Alla i Norrköping är satta i arbete!

Sen valet har mer än 150 000 lämnat utanförskapet och börjat arbeta. Den senaste tidens dystra besked, som avlöser varandra, har resulterat i att nästan 50 000 personer har blivit varslade. För varje enskild person är detta naturligtvis en tragedi. Men! Vi ska samtidigt komma ihåg att vi står bättre rustade eftersom det fortfarande är mer än 100 000 fler i arbete jämfört med vid valet 2006. Så, slutsatsen är att en stad stor som Norrköping har fått jobb.

Feminist och man-ligist?

Jag råkade springa på Birgitta Rudenius (m) blogg och såg inlägget ”Feminist och manligist”. Det hon tar upp stöder jag till fullo – att vi ska kämpa för jämställdhet och jämlikhet tillsammans istället för att polarisera kampen. Men, det förtar inte det faktum att rubriken går att läsa på Schymanskt taliban-vis. Och det, Birgitta, det får du nog bjuda på.

Allt ditt är mitt och det du inte har det tar jag ändå

Nej, jag stöder inte fildelning. Har jag fildelat själv? Ja, det har jag. Men, jag är medveten om att det var lika fel som när jag körde för fort på motorvägen. Eller, var det det? Det kanske det inte var eftersom det är svårt att hålla mig ansvarig vid ett eventuellt åtal i domstol. Men snart kanske det blir? Äntligen.

I fildelningsvärlden har det skapats egna varumärken. Vissa grupper eller personer är mer kända för att det de delar med sig av är av hög kvalité. Man lägger till sitt ”namn” i slutet på filen. Således skapar de en form av berömelse – genom att dela med sig av andras material. När någon sen i sin tur ändrar namnet på materialet och utger sig för att vara den som delar med sig, då blir det liv i luckan. Smaka på den. Beröm genom att dela med sig av något som någon annan redan har delat med sig av och som i grunden är tredje persons material.
I ena sekunden argumenteras det för att man ska få dela med sig fritt. Särskilt om det sker för privat bruk. I nästa sekund finns det konflikter som uppstår för att någon ”stjäl” något som redan är delat. Höjden av irrationellt tänkande?

Jag får väl på pälsen för att jag har den här inställningen… Men! Det tar jag med glädje i så fall.

En av mina bästa vänner, Johan, sa för många år sedan på skämt i ett radioprogram ”Allt ditt är mitt och det du inte har det tar jag ändå.”
Jag undrar om han visste hur nära sanningen han var. Han var bara tio år för tidigt ute.

Stabsmöte

Det finns de som har behov att stämma av med regeringen innan det fattas beslut. Jag kallas till stabsmöte istället.
Ikväll är det dags igen. Känner jag traditionen rätt kommer det, som vanligt att bli synnerligen trevligt. Något säger mig att det kommer bli ett glas vin eller två också. Kort sagt, härligt att det är fredag!

Att sätta tjänstemän i arbete

Arbetet med årets uppdragsplan är i full gång. Uppdragsplanen är vårt sätt, vi politikers, att tala om för tjänstemännen vad vi vill ha gjort under nästa år. En att göra-lista helt enkelt. För att skapa denna lista har det tillsatts en grupp på sex personer. Tre från alliansen och tre från koalitionen. Stämningen i gruppen är både god, skämtsam och emellanåt lite rå – men synnerligen hjärtlig!

Förra årets uppdragsplan, som för övrigt skapades av samma grupp, fick beröm av tekniska kontoret. Jag vill minnas att kommentaren var något i stil med att man från kontorets sida aldrig har varit med om ett så politiskt genomarbetat dokument. Det gladde mig då och det gläder mig även idag. Särskilt med tanke på vad jag skrev häromdagen angående detaljpolitiker och tjänstestrateger. I år höjer vi ribban.

I gruppen har det ibland kommenterats att vi är lite för överens. Hur ska väljarna kunna se någon skillnad på vår politik?
Jag tror att det är viktigt att vi har samma mål. Däremot får gärna vägen för att nå målet skilja sig åt. Av det skälet har jag valt att föreslå att vi tillsammans ska skapa listan över uppdragen men att vi därefter i år, dessutom, prioriterar uppdragen – vilket är viktigast, näst viktigast osv. På så sätt menar jag att det kommer att gå att se hur vi skiljer oss åt.

Tydligt uppdrag till tjänstemännen i kontoret, tydlig prioriteringsordning från oss i nämnden och tydliga skillnader för väljarna. Win-win?

Turbulensen i Norrköpingsmoderaterna…

…eller kanske mer korrekt skrivet ”den så kallade turbulensen” för någon turbulens kan jag inte ens med vildaste vilja påstå att vi har i Norrköping längre. Oavsett vad det ska kallas så var det nog det som var kvällens främsta samtalsämne igår kväll under onsdagsfikat. Det framfördes kritik från de något mindre aktiva medlemmarna gentemot aktiva moderatpolitiker och då i första hand oss i fullmäktigegruppen. Det var en nyanserad och berättigad kritik som i bottnade i frågorna ”Vad hände inom moderaterna egentligen?” och ”Vad höll ni på med?” och ”Varför fick vi ingen information?”.

Samtalet var riktigt bra. Dialogen var öppen. Delar av den kritiken mot fullmäktigegruppen som framfördes igår kväll var snarlik den kritik jag tog del av så sent som i förra veckan. Men, att på det här sättet och på så kort tid få det bekräftat igen understryker att vi fortfarande har jobb att göra. Vi behöver förbättra vår kommunikation.
Att svara på medlemmarnas frågor är en svår balansgång. Det är viktigt att vara öppen och ärlig. Precis lika viktigt tror jag att det är att bara tala om sakfrågor och ageranden samt att avhålla sig från personliga detaljer. Spekulationer, menar jag, ska helt lämnas därhän.
Jag upplever att diskussionen igår kväll var väldigt givande. Jag fick känslan av att de medlemmar som ställde frågor kände att de fick svar om än inte i alla detaljfrågor.

I början på året genomförde vi i fullmäktigegruppen en konferens där vi rensade luften rejält. Allt fick diskuteras. Ingen la locket på. Det var en jobbig debatt men resultatet blev jättebra – en fullmäktigegrupp vars medlemmar har kraftigt ökat förtroende för varandra vilket i sin tur har lett till en god harmoni i gruppen.
Vårt jobb nu, vilket medlemmar pekar på, är att bredda denna öppenhet. Det blir något jag kommer att ta med mig till både kretsstyrelsen och fullmäktigegruppen.

Onsdagsfika!

Den, av Robert Tenselius, inledda traditionen att varje onsdag bedriva onsdagsfika i M-huset i Norrköping börjar ge ett härligt resultat. Av synnerligen olyckliga orsaker var fikat stängt två onsdagar i oktober och reaktionen lät inte vänta på sig. Att man reagerar tycker jag är vansinnigt roligt, det understryker ju att man upplever att onsdagsfikat är ett trevligt inslag i den politiska vardagen.

Fördelen med onsdagsfikat är att det är opolitiskt. Det må hända drivas av Stadsföreningen i Norrköping men alla som vill ha en kopp kaffe, bli bjudna på lite kaffebröd och diskutera vad helst som faller in är hjärtligt välkomna. Vi är en liten men naggande god grupp som tenderar att vara där oftare, desto roligare är det då när det dyker upp nya ansikten.

Så, läser du detta – dyk upp! M-huset ligger på Flemminggatan (gamla sjömanskyrkan). Ingången är längst in på gården. 17:00 öppnar jag och sen håller vi igång till 20:00, som vanligt.

Tingsfel, tingsrätt och domslut

Jag sitter som nämndeman i tingsrätten. Idag var ett mål uppe, igen. Detta eftersom tingsrätten förra gången hade begått ett formaliafel. Domen hade därför överklagats till hovrätten som hade undanröjt (juridiksvenska för ogiltigförklarat) tingsrättens dom. Så, idag drog vi igång cirkusen ett varv till. Resultatet blev detsamma och domen är nu avkunnad, men denna gång var man särskilt noga med att se till att alla formalia var uppfyllda.

Vad det kostar samhället att ta om en dom på det här sättet vill jag inte ens fundera på. Men! Jag är medveten om att det är ett viktigt fundament i det svenska rättsamhället att vi har möjlighet att överklaga, även om det kostar staten tusentals kronor.
Det är bara att konstatera att det är en svår balansgång mellan att säkerställa att individen alltid skyddas kontra vad det kostar i form av allmänna resurser.

Att vara svartvit i bedömningarna var bra mycket lättare för mig innan jag satt som nämndeman. Nu inser jag att det finns bra många fler nyanser och faktorer som ska få påverka. Nåväl, i det här fallet blev tingsfelet tingsrättat i samband med domslut. Får vi hoppas.

Detaljpolitiker och tjänstestrateger

Måndagskvällens diskussion i fullmäktigegruppen påminner mig om lunchen jag hade med Leif igår. Som vanligt var det synnerligen trevligt och det fanns många saker att diskutera, både rörande nämnden och kontoret, men även privat. En sak Leif tog upp var vikten av att nämnden inte lägger sig i för mycket detaljer. Där är Leif och jag helt överens. Men, sättet han uttryckte det på kommer jag att bära med mig.

”Om politiker börjar styra för mycket i detaljer, tenderar tjänstemännen att ta över strategierna.”

Den kommentaren är värd att lägga på minnet och fundera över.

Vad smäller högst?

Budgetdebatt eller debatt om man ska få smälla smällare och skjuta raketer inom tätbebyggt område?

Av gårdagens debatt i fullmäktigegruppen kan jag konstatera att det senare i alla fall tenderar att väcka mer känslor. En ideologisk diskussion utbröt som var synnerligen intressant att följa. Var ska gränsen dras för individens frihet? Ska jag inte ha rättighet att smälla smällare och skjuta raketer på min egen tomt? Får min frihet inkräkta på någon annans frihet. Allt detta grundade sig i två medborgarförslag som menar att vi ska begränsa rättigheten att få skjuta fyrverkerier och smälla smällare i Norrköpings kommun.

Klart underhållande diskussioner. Däremot kan jag tänka mig att diskussionen som sådan hör hemma i ett annat forum, samtidigt som jag inser vikten av att demokratin ska få verka även i en fullmäktigegrupp. Efteråt nämnde någon, Jörgen tror jag det var, att det inte finns något som väcker så stor debatt som alkoholdiskussioner och individrelaterade saker som just smällare och fyrverkerier.

I ärlighetens namn vill jag dock betona att vi lägger avsevärt mer krut på budgetdebatten – om jag nu får uttrycka mig så.

Jo ja sa just de att det är måndag morgon…

…för att citera Povel Ramel. Men, nej, mitt huvud känns inte särskilt tungt.

På dagens politiska schema står lunch med Leif Lindberg, chef för tekniska kontoret, samt, ikväll, fullmäktigegrupp. Det senare är ett förberedande möte vi inom moderaterna har inför kommunfullmäktige. Vi diskuterar igenom vad som står på dagordningen för fullmäktige samt hur vi vill ställa oss i respektive fråga. På så sätt avgör vi vad som ska klubbas som partibeslut och vad som avgörs med så kallad fri röstning – var och en röstar efter eget huvud.

Jag tror att det skulle vara ett oerhört intressant demokratiskt experiment om hela fullmäktige utrustades med mentometerknappar, med syfte att kunna genomföra anonyma röstningar. För just demokratins skull tror jag att det är viktigt att vi fullmäktigeledamöter röstar öppet, men det förtar inte det intressanta i att utföra ett sånt experiment. Särskilt i Norrköping där fördelningen mellan blocken är 42/41.

Jag ser framför mig en omröstning där man först avgör på det juridiskt giltiga sättet, med hjälp av ja-, nej- och avstår-knapparna. När den omröstningen är klar tar vi fram mentometerknapparna och röstar igen. Jag är övertygad om att resultatet skulle bli annorlunda. Och, ja, jag tror att det skulle slå åt båda håll.
T.ex. hade Cecilia Ambjörn (v), i det fördolda, kunnat rösta för alliansens förslag om att bygga biogasanläggningen redan nu…

Men, det här kanske är lite för mycket att avhandla just en måndag morgon.

Dags att bojkotta Flash?

Jag vet inte hur många av er som upplevera att nyhetssidornas webbplatser blir allt segare och segare att ladda ner och att titta på. Datorernas fläktar går upp i varv, vilket sker till följd av att processorn har fått börja jobba avsevärt hårdare.
Detta beror, i mångt och mycket, på att allt mer reklam görs med i flash-format. Ett format som ser till att det går att animera reklamen. Rörliga bilder ska väl dra till sig vår uppmärksamhet? Problemet är bara att hysterin att använda flash i tid och otid, gör vissa sidor oacceptabelt långsamma. Återigen har vi sett ett exempel på att något kan användas till något positivt på samma sätt som det kan missbrukas.

Jag gör nu ett nytt försök att klara mig utan Flash – genom att inaktivera funktionen. I samma veva, blir jag av med youtube och en hel del andra flash-baserade tjänster. Vi får väl se hur lång tid det blir den här gången…

Dags för ostbågen!

Gårdagens nämndsammanträde i tekniska nämnden innehöll många glada stunder. Dagens kommentar menar jag att Peter Kennerfalk (s) stod för när han uttryckte att det var dags att trycka på för att få ostlänken till stånd:

Det är dags att få till den där ostbågen nu!

Att Lasarettsparken blev klar fick föranleda att jag bjöd hela nämnden plus ett antal tjänstemän på tårta. Jag vet att det finns de som har bildbevis på hur tårtan - som var utformad som lasarettsparken - såg ut, men jag var för upptagen med att jaga tårtspade. Till min glädje fick tårtan en rykande åtgång och stämningen höjdes innan vi gav oss an de sista beslutsärendena.

Lasse Stjernkvist obotligt sjuk

Det avslöjar han på sin blogg. En riktig förkylning har han tydligen åkt på, så nu lär han, enligt egen utsago, vara hemma och dricka te. Grönt te, lär vara att rekommendera.

Appropå grönt så har krängandet av gräset kommit igång nu. Delar av Idrottsparkens gräs säljs för ett par hundringar. Dagens mest underhållande kommentar om detta snappade jag dock upp på NTs hemsida, där signaturen DanDruff kommenterar det hela med:

Jag blir helt förvirrad!!! Nu för tiden annonseras gräset ut i media, men när jag handlade gräs förra året av en mörk kille i vasaparken fick jag åka polisbil till häktet?