Den sista minuten är precis lika bra som den första

Sen halv nio i morse har jag suttit i Linköping på intervjuer med tilltänkta riksdagskandidater. Naturligtvis hinner vi inte med att intervjua alla kandidater på en dag, men några hinner vi beta av. Att sitta på heta stolen och bli utfrågad är nog en nervös tillställning. Jag försöker föreställa mig hur jag skulle känna det om jag satt där. Någonting säger mig att det förmodligen känns på ungefär samma sätt som på en anställningsintervju.

När den här aktiviteten är klar är det dags att åka hem och förebereda mig inför morgondagen, då jag har blivit ombedd att leda ett seminarium för MUF om ledarskap . Jag har fortfarande inte den blekaste om hur jag ska lägga upp det. Men som min gamle gode vän uttryckte det: ”Den sista minuten är precis lika bra som den första. Och, om den sista minuten inte utnyttjas så går den ju förlorad!”

Utspilld pasta, vilken soppa…

Älvsborgs stadsdelsnämnd säger upp avtalet med Lundby centralkök, skriver SvD idag. Detta till följd av den pasta som spilldes ut och därefter togs upp från golvet och sen distribuerades till bland annat skolor. Orsak och verkan. Är man inte nöjd, byter man leverantör. Så fungerar det tydligen i Älvsborgs stadsdelsnämnd.

I Norrköping föreslog (S)(V)a(MP)en att all matlagning skulle ske i ett centralkök för något år sedan. I sista sekunden ändrades dock beslutet. Den dag en skandal, likt den som beskrivs i artikeln, inträffar och uppmärksammas, den dagen är man tacksam om det fortfarande finns alternativ på marknaden. Något som politiskt beslutade monopolistiska lösningar tenderar att konkurrera ut…

Sexbrottsling var oskuld

Så har det hänt. En sexbrottsling som inte var sexbrottsling har hängts ut på nätet. För någon månad sedan skrev jag just om denna risk, vad händer om en enda oskyldig människa hängs ut på nätet? Är det värt den risken?
Jag menar att det inte är det, vilket jag också tror framgick av mitt inlägg.

De som ansvarar för sidan, där sexbrottslingarna hängs ut, menar att det är ”olyckligt”, enligt SvD. Jag menar att det är värre än så. Mycket värre. Det enda rätta de kan göra nu är att lägga ner sidan med omedelbar verkan.
Vi har ett rättssystem i Sverige. Det finns skäl till att de inte lägger ut domar på nätet. De finns tillgängliga för allmänheten, men inte i elektroniskt format.

Jag är ju inte särskilt troende, men visst finns det både ett och annat tänkvärt i bibeln. Den som är utan skuld får kasta första stenen…

Mindre etanol, mer alkohol

Födelsedagsbarnet visar Stefan Arrelid (MP) hur det går till...

Dagens nämndsammanträde i tekniska nämnden innehöll både spännande diskussioner och oväntade upplevelser. Den senare tål nog att nämnas först. Mårten Jansson (S) behagade, dagen till ära, att fylla 40 år. Eller som jag skulle vilja se det. Han fyller 50, när momsen är inräknad.
Mårten såg i alla fall till att uppmärksamma detta genom att bjuda hela nämnden på champange. Eller, rättare sagt, ryskt bubbel.

Dessutom genomförde Annika Skogetun en lysande presentation angående hur tekniska kontoret har börjat arbeta med den nya investe-ringsrapporteringsmodellen. En modell som just Mårten och jag, tillsammans med tekniska kontoret, har arbetat fram. Tanken är att det ska vara lättare för oss politiker att snabbt få en överblick över om projekten går enligt plan eller om det krävs någon form av åtgärd.
Metoden är nog en bra bit från att vara perfekt, men det känns ändå som ett stort steg i rätt riktning.

Koalitionens skola är inte för alla

Måhända är det en något provocerande rubrik men jag menar ändå att det är vad som framkom efter interpellationsdebatten i fullmäktige i måndags. Alliansen menar att vi bör låta alla barn och ungdomar få samma förutsättningar att, utifrån deras egen förmåga, få utvecklas. Koalitionen säger detsamma men med det lilla tillägget att när man har nått en, enligt koalitionen, tillräckligt hög nivå då klarar man sig själv.
Varför man bara vill stötta eleverna till en viss nivå och därefter kasta bort möjligheten att utbilda våra barn och ungdomar vidare, det fick vi inte svar på.

Enklare att vara emot utveckling, än att leda den…

Anförande i kommunfullmäktige den 26 januari, med anledning av interpellationen ”Elitklass till Norrköping?”:

Fru ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare.

”Det är alltid enklare att vara emot utveckling än att ställa sig längst fram och leda den”. Så skrev Mattias Ottosson i en debattartikel i Norrköpings tidningar den 23 september förra året.

Att jaga syndabockar inom politiken verkar vara så vanligt att till och med när frågor om framtiden dyker upp så fokuserar man på att försvara det som har varit. Att peka ut vems fel något är, är förhållandevist utsiktslöst i politiken. Främst för att det främjar syndabockstänkandet – vilket knappast leder till en positiv utveckling – men även för att många beslut är majoritetsbeslut vilket gör det synnerligen svårt – för att inte säga omöjligt – att peka ut någon enskilt ansvarig. Istället bör vi fokusera på att se framåt, men med en stark vikt på att ta lärdom av det som varit. Vad blev tokigt eller mindre bra? Vad kan vi göra för att förhindra att det sker igen eller se till att vi gör det bättre?

I min interpellation ställer jag två frågor. I och med att svaret på min första fråga blev att ”det inte finns någon anledning att delta i nästa års försöksverksamhet” finns naturligtvis ingen anledning att besvara fråga två.

I svaret på interpellationen står ”Det är bättre att avvakta de erfarenheter som kommer fram och sedan ta tillvara dessa i samband med hela omstöpningen av gymnasieskolan.”
Jag undrar, är inte det en förhållandevis passiv inställning? Var finns viljan att ställa sig längst fram och leda utvecklingen, som Mattias Ottosson skrev om i sin debattartikel?

Medelinkomsten i Norrköping ligger under rikssnittet i Sverige. Norrköping utvecklas i ett lägre tempo jämfört med andra städer av motsvarande storlek. Jag vill minnas att Norrköping var Sveriges femte största kommun i mitten på åttiotalet. Idag är vi den tioende.
Vi som politiker kan välja att låta detta fortgå, vi kan även välja att göra något åt det. Att utveckla Norrköping.

När jag skickade in interpellationen var naturligtvis en av mina tankar att få svar på hur den politiska ledningen ställer sig till att lämna in en ansökan om att delta i projektet elitklass på gymnasiet. Personligen tycker jag kanske att namnet är något olyckligt valt. Eva Fornefors benämning i svaret, spetsutbildning, tilltalar mig mer.
Jag vågar ta för givet att samtliga i den här salen är medvetna om att vi i dagsläget redan har den här typen av klasser inom fotboll, hockey, för att inte tala om musik. Men inte när det gäller teoretiska ämnen, mig veterligen.

I svaret jag har fått menas det att segregation är en orsak till det försiktiga ställningstagandet. Jag undrar, är en praktisk utbildning mindre segregerande än en teoretisk – om nu segregation är skälet till att vi inte ska satsa nästa år? Om inte, kan man inte ta erfarenheterna från de praktiska utbildningarna i beaktande, måste vi invänta erfarenheterna från de teoretiska?

Jag ser en satsning på ett deltagande i det här projektet nästa år som ett första steg i en satsning på gymnasiet. Jag förstår av svaret att den politiska ledningen inte delar min åsikt. Men då undrar jag, vad avser ni att göra istället? Hur ser planen ut för att se till att gymnasieutbildningen i Norrköping får en rejäl skjuts framåt? När kan vi ta del av den planen? ”Det stora lyftet” fast i gymnasieutbildningstappning?

Får jag inte svar på det, här idag, får jag väl författa en ny interpellation. Och! Det vore väl trevligt om svaret på den interpellationen i så fall ger en indikation på hur den politiska ledningen i Norrköping vill följa upp Mattias Ottossons kommentar om att leda utvecklingen istället för att vara emot den.

Kennerfalk, nu rötar vi skiten!

Nu, Stefan Arrelid (MP), är beslutet enhälligt fattat! Norrköpings kommunfullmäktige fattade för någon minut sedan beslutet att vi ska satsa på den biogasanläggning som både Stefan och jag har bloggat om flertalet gånger. Vägen fram var lång, men nu har vi nått dit. Grattis Norrköping!

Peter Kennerfalk (S), erkände precis att skälet till att man inte fattade ett beslut i den här riktningen tidigare, i samband med budgetdebatten, berodde på honom. En stor eloge till Peter! Det är banne mig inte varje dag man hör en politiker göra avbön på det sättet.

Ordförandefokus -09

Inför resan till Dublin i mars har jag dammat av min gamla kamera från 2002. Tanken var och är att jag ska göra en utvärdering om den är värd att behålla ett tag till eller om det är hög tid att ersätta den. Det sistnämnda blir allt mer lockande. När till och med kameran i mobilen levererar jämförbart lika bra – eller dåliga om du så vill - bilder, trots tre miljoner färre megapixlar och med samma amatörfotograf hållandes i utrustningen, då blir sanningen både kall och oantastlig. De flesta bilderna jag tog igår har driftats…

Lördagen, ordförandefokus -09, var en fantastiskt givande aktivitet. 08:30 lämnade vi Norrköping med buss. Sällskapet bestod av Norrköpings samtliga moderata föreningsordförande, eller av dem utsedda ersättare. Jag tillhörde den sistnämnda kategorin. Runt 11:00 nådde vi Elmia i Jönköping där moderater från hela Sverige hade samlats.

På plats hade en del av Elmia gjorts om till moderat mässa. Och fokus, precis som namnet antydde, var på ordföranderollen. Hur entusiasmerar man ledamöter och medlemmar att engagera sig. Hur värvar man nya medlemmar. Vilka metoder har visat sig ge resultat?
Moderatkvinnorna var på plats, liksom MUF, delar av partiledningen – inklusive vår statsminister – och många fler. I lördags var det dock i rollen som ”ordförande” för en ”förening”.
Det finns en hel del matnyttigt som jag tar med mig därifrån. Däribland förbättrad kommunikation med medlemmarna, vilket Mikael, en av kommentatorerna på den här bloggen efterfrågar – med all rätt.

Fyra dagar sen sist…

Det är ju evigheter sen! Eller i alla fall länge. I blogg-sammanhang.
Jag har varit nere för räkning. Men, men. Nu är jag åter på banan.

Nyligen hemkommen från en ordförandefokusdag i Jönköping. Riktigt intressant. Jag gjorde ett försök att blogga därifrån, men i dag var inte tekniken med mig riktigt. Så det fick vänta till nu.

Reinfeldt var på plats, liksom Billström och Schlingman. Det var väl en 300-600 personer till där, ordförande och utställare. Jag återkommer med en rapport lite senare eller under morgondagen.

Det är en gnutta Norrköping…

…över Berglins söndags-serie. I alla fall den som publicerades i söndags.

Källa: SvD

Jag fick arga lappen!

Bara för att du har en fin bil kan du inte parkera hur som helst!
Lär dig parkera!!!

Så stod det på en lapp som satt på rutan på min bil när jag kom ut idag. Och banne mig, det var nog rätt snålt med utrymme för att få in ytterligare en bil bredvid min och gatstenen som avslutade de tvärställda parkeringarna.

Vad jag förmodar att personen som skrev lappen inte känner till var att det tydligen var en drös med bilar som stod litet snett från början. Jag hade valet att parkera litet snett som alla andra eller inte parkera alls. Hade jag sett hur snett alla stod är det möjligt att jag hade gjort ett annat val. Men det såg jag inte. Så lappen blev min!
Hade jag kunnat replikera skulle nog svaret ha blivit något i stil med:

Vad kul att det finns fler som tycker att jag har en fin bil.

Man väljer väl ändå hur man vill ta kritik?

För fler arga lappar, dock ej mina: http://www.argalappen.se/

Alliansen och finanskriser

Det är inte första gången det sitter en alliansregering när Sverige drabbas av en finanskris. Förra gången 1991 fick alliansen, eller den borgerliga regeringen som den kallades då, klä skott för allt skit som hände. Så sent som 2006 hörde jag hur en del försöker mena att det var alliansregeringens fel att Sverige hamnade i en djup ekonomisk kris i början på 90-talet. Tala om att göra det lätt för sig. Det är mycket lättare att skylla på någon annan än att se sitt eget ansvar.
Låt mig vara tydlig. Det begicks många fel under den krisen. Absolut. Men att påstå att det var alliansen som satte Sverige i den situationen är en fantastisk omskrivning av historien. Ingen är så blind som den som inte vill se?

2009. Sverige och världen har gått in i en finanskris igen. En del talar om den värsta krisen sen 30-talet. I det läget måste jag säga att det känns oerhört bra att läsa att regeringen får högt betyg. Regeringsdugligheten anses god, helt enkelt. Om nu regeringen kan fortsätta på den inslagna banan och krisen dessutom når sitt slut någon gång under året kanske vi kan få slut på snacket om att en alliansregering inte kan hålla ordning på ekonomin.

Littorin, stå på dig!

Det är ju så att Littorin är ju allmänt känd för att vara kreativ i sina lösningar både i det privata och det politiska.

Luciano Astudillo (s), citerad från interpellationsdebatten.
Jag tar för givet att socialdemokraternas gruppledare kommer att ta ett snack med Luciano om vad som är rimlig debattnivå.

Källa: http://ripa.riksdagen.se/ripa.fcgi?op=archive&pli=3&pgm%5Fid=1110901160065062911

Luciano Astudillos (s) oförmåga att förstå?

Rasande Littorin rusade ur kammaren står det i SvD. Artikeln beskriver hur det rinner över för Littorin. ”Jag är här för att granskas i min tjänsteutövning inte för att ta emot vilken skit som helst av enskilda ledamöter.” lär Littorin ha sagt. Luciano i sin tur menar att det inte är några personliga påhopp:

Personliga påhopp får stå för honom. Mycket av hans politik har varit kreativ bokföring som skadat Sverige.

Artikeln avslutas med ytterligare ett citat från Luciano:

Littorin påminner allt mer om min dotter när hon blir trött. Extra gnällig och trotsig för att hon inte får som hon vill. Men hon är sex år. Har regeringen i Littorin fått en liten jobbig barnunge i trotsåldern?

Om det där är ett korrekt citat så får det väl tala för sig självt… I rest my case.

Redigering:
Och det var det.

Bengt Cete (mp) – Mathias Sundin (fp): 1-0

Den här dagen trodde jag inte skulle inträffa, men jag får banne mig tilldela Bengt Cete en poäng. Mathias Sundin har raljerat lite kring Eva Anderssons (s) utnämning till ordförande för IFK Norrköpings damsatsning. Hans kommentar var något i stil med ”nu vet man ju inte om det är till kommunhuset eller klubbhuset man ska gå till i fortsättningen”.
Bengt Cete replikerar detta i dagens Norrköpings Tidningar:

Om Eva Anderssons (S) engagemang för fotbollsspelande kvinnor verkligen gjort Mathias Sundin (FP) så förvirrad att han inte vet vart han ska gå på nästa kommunfullmäktigemöte, kan jag trösta honom med att det alltid framgår av kallelsen.

Det är bara att konstatera att ironi och sarkasm är svårt i skriven media. Tillika lämnar raljerande öppningar för femettor. Och det här var en.
Jag kan i gengäld trösta Bengt Cete med att svinhugg brukar gå igen. Men humor, det är det.

Bolitik?

På sin blogg försvarar Lars Stjernkvist Eva Anderssons ev. utnämning till ordförande för IFK Norrköpings damlagssatsning. Jag förstår att Lasse gör det. Han har nog inte mycket val, i det här läget. Hans förklaring är dock att folket förmodligen vill ha politiker som lever i och med sin omgivning. På den punkten ger jag Lars helt rätt. Det låter ju ungefär som min frisörs kommentar ”I ena sekunden ska politiker vara fläckfria, i nästa ska de vara som vanligt folk.”

Vad gäller Evas ev. utnämning tror jag att det är främst två saker vi bör hålla i åtanke.
Det ena är att det endast är den politiska aspekten vi som politiker kan lägga oss i. Vad IFK Norrköping gör och vilka de vill utse är en fråga för IFK och IFK endast. Som politiker ska vi hålla våra, emellanåt klåfingriga, demokratitassar borta. Det innebär, som jag har nämnt tidigare på bloggen, att det enda vi kan diskutera och ifrågasätta är Evas engagemang som kommunalråd.
Det andra är den rent principiella frågan, vilket engagemang kan/ska accepteras utanför det politiska uppdrag när man är en ledande kommunalpolitiker? Skulle samma upprördhet uppstå om det vore en allianspolitiker? Skulle samma upprördhet uppstå om det gällde en post som ordförande för t.ex. Holmen Paper? Är det förresten någon skillnad mellan engagemang inom näringsliv och föreningsliv? Vilka är kriterierna för att det ska accepteras?

Med utgångspunkt att det är Eva Anderssons kommunala engagemang som ska ligga i fokus och med ovanstående frågor som grund är min bedömning att det är olämpligt. Skulle liknande kopplingar finnas i en kommun mellan den ledande politiska ledningen och ett särintresse, t.ex. i form av ett företag, tror jag att det skulle bli ett j¤%#a liv. En idrottsförening på elitnivå är idag för övrigt som en form av företag. Att påstå något annat är både naivt och blåögt.
Har du valt att bli kommunalråd bör fokus ligga på det och det enbart. Om du engagerar dig i andra verksamheter är det viktigt att det kräver minimalt med tid samt dels att verksamheten behandlas på exakt samma sätt som liknande verksamheter i kommunen. Eftersom dessa saker svårligen överensstämmer med en ev. utnämning till ordförande i damlagssatsningen i IFK Norrköping är jag övertygad om att Eva Andersson, när det kommer till kritan, kommer att avstå från uppdraget i klubben. Allt annat vore en stilstudie i olämpligt agerande från en ledande politiker.

Eva är dock inte ensam att tvingas avstå från andra engagemang. Jag vill dra mig till minnes att vi hade en utrikesminister vars styrelseledamotsuppdrag ifrågasattes för inte alls länge sedan…

Kontentan är nog att Eva Andersson till syvende och sist väljer att avstå utnämningen samt att ett möte mellan min frisör och Lasse Stjernkvist förmodligen skulle bidra till många intressanta effekter.

En viss (s)tjerna besöker visst min blogg…

Jag noterar att Lars Stjernkvist (s) verkar vara en av bloggens läsare. Det var som tusan. Som en av mina bästa vänner skulle ha uttryckt det: ”förvåningsgraden är begränsad”.
Nu har jag fått uppfattningen att Lasse håller koll på omvärlden, både meningsmot- och med-ståndare. Men det förtar inte att jag tycker att det är lite kul!

Välkommen åter, Lasse!

Norrköping är ett nötskal!

Alliansen kritiserade förra mandatperioden koalitionen och främst s-regeringen på riksplanet, för att många utnämningar sker efter partibok. Tillhörde man (s) fanns naturligtvis chansen att få de välavlönade toppjobben. Tänk nu gör (s) i Norrköping exakt samma sak. Om man är socialdemokrat och sköter sig kan man få en plats i IFK Norrköpings ledning. Det är fan i mig skrattretande.
Eva Andersson (s), kommunalråd, har idag pekats ut som den nya ordföranden för IFK Norrköpings damlagssatsning. För sakens skull kan det nämnas att Hans Lundin (s), fullmäktigeledamot, sitter som ordförande för herrsidan.

I NT står det idag (14/1):

IFK har redan fått viss kritik för att vara rena s-partihögkvarteret och nu kommer även du in i klubben…! 
- Jag är medveten om diskussionen, men ingen behöver vara orolig. När jag tittar på eller jobbar med fotboll är jag bara Eva och inget annat. Utvecklingen av damfotbollen i stan står över partitillhörighet.

Eva, jag är inte ett dugg orolig för IFKs skull. Om det går bra för IFK lär ni få ta del av glansen. Går det åt pipsvängen är det medlemmarnas sak att ställa er till svars. Vad som oroar mig är det omvända. Har vi inte fått tillräckligt med indikationer på att det verkar som att en del kommunala beslut fattas i den krets som är djupt förankrade i IFK Norrköping? Hur kan du, Eva, garantera att det arbete du gör som kommunalråd  på intet sätt kommer att påverkas av att du företräder IFK Norrköpings damlagssatsning?
Det Eva, är vad som oroar mig.

Stefan Arrelid (mp), kommunalråd, skriver på sin blogg:

”Eva Andersson också som ny ordförande för det nya damlaget kan vi sluta prata om gubbvälde i IFK Norrköping och att ombyggnaden av idrottsparken endast gynnar grabbar och män.”

Signaturen segregerad kommenterar detta och tog orden ur munnen på mig:

Nej kanske inte enbart gubbvälde , men sossevälde -men det faller väl MP väl på läppen ?

Med den här hanteringen av utnämningar så börjar Norrköping under (s)(v)a(mp)-styre att allt mer likna ett s-styrt Sverige i ett nötskal. Ja, förresten, Norrköping kanske inte är ett nötskal, men vi verkar ha gott om nötter.

Vandringsutställning för vandringssägen?

I artikeln Fotografi bemöter påvens jultal står det att fotografen Elisabeth Ohlson Wallin svarar på det kontroversiella jultal där påven påstod att homosexualitet är lika farligt för jorden som skövlingen av regnskogen. En vandringsutställning når inom kort Allingsås under parollen ”In hate we trust”.

Kom man inte fram till att påven i själva verket blev felciterad? Om så är fallet. Är inte hela den här vandringsutställningen baserad på en vandringssägen? Hm…

När strävan efter fred leder till konflikt

Föreställ dig två personer som verkligen har råkat i luven på varandra och just nu utdelar slag och sparkar. Föreställ dig en tredje person som bryter in mellan dessa och manar till besinning med orden:

-”Stopp! Vänta! Tala med varandra istället. Slag och sparkar löser inga konflikter.”

Därefter vänder sig denna tredje person mot den ena kombatanten och säger:

-”Visserligen var det mesta ditt fel, men ni måste ändå tala med varandra.”

Absurd situation? Ja, kanske. Jag tror i alla fall att förutsättningarna för att lösa den egentliga konflikten kraftigt minimeras, kanske elimineras, i samma ögonblick som den tredje person skuldbelägger ena parten i konflikten.

I Norrköping har vi i dagarna haft en demonstration för fred. I denna demonstration ska en av talarna ha uttryckt sig i stil med att Israel begår kvalificerat massmord och ska bojkottas.

Jag kan inte påstå att Israel är utan skuld. Jag kan inte heller påstå att Hamas är utan skuld. Jag kan inte påstå att någon är utan skuld. Det enda jag kan göra är att konstatera att det råder en fruktansvärd konflikt som kräver oskyldiga människoliv.
Om en sån konflikt ska lösas tror jag att det krävs att man inledningvis fokuserar på att mana till båda sidornas besinning. Att man manar till att båda sidor lägger ner vapen och återgår till diskussionsbordet. Och! Att fokus ligger på detta och detta enbart.

Vi kan inte påverka det som har skett. Men vi kan påverka det som sker nu och framåt.
Att i en demonstration för fred skuldbelägga ena parten leder paradoxalt nog – enligt min mening - till att förutsättningarna för fred minskar; i enlighet med min inledande jämförelse.