Ottosson gör en pudel…

Och det hedrar honom i så fall. Enligt Folkbladet ber Ottosson om ursäkt: ”det är olyckligt om någon tagit illa vid sig”.

Halvnöjd Lasse?

I blogginlägget ”Nej, inte nu igen!” skriver Lasse Stjernkvist:

”Mona Sahlin vann och IFK Göteborg förlorade. Ungefär så kan väl helgen sammanfattas. Därmed borde jag vara halvnöjd.”

Vilket av det Lasse är nöjd över och vilket han inte är fullt så nöjd över klargör han dock aldrig. Jag vet dock vad jag tror…

Är någon förvånad?

I mitt inlägg igår pekade jag på det orimliga i Jimmie Åkessons uttalande att muslimska män skulle vara överrepresenterade bland gruppen våldtäktsmän. Idag gör SvD processen kort med resten av Åkessons tragiska debattartikel. Är någon förvånad?
Jimmi Åkessons artikel är språkmässigt väldigt välskriven. Det gör att den uppfattade trovärdigheten ökar. När då debattartikeln är så full av skit är det direkt förkastligt att det finns de som går på propagandan – än värre, försvarar den. Öppna ögonen, för Allahs skull!

Om man lägger rösten på SD i valet 2010 kan man lika gärna tydligt deklarera att man stöder nynazism. Varför hymla?

Mina barn och andras ungar…

…skriver Widar Andersson om på folkbladet.se. Inlägget handlar om att regeringen vill ändra på lagstiftningen och öka föräldrarnas ansvar.

”I dag måste det rättsligt bevisas att en förälder varit ”vårdslös” för att föräldern ska kunna dömas till ekonomiskt ansvar för brott som utförts av förälderns minderåriga barn. Regeringen vill skriva om lagen.”

I mitt stilla sinne trodde jag att det redan var så. Oavsett vilket tycker jag att detta är en lysande förändring. Efter decennier av inställningen att ”staten tar hand om allt åt dig” återförs nu ansvaret dit där hör hemma – hos dig och mig.

Skönt att där finns någon att skylla på

-Vi har länge insett att läget kräver en skattehöjning. Höjningen är motiverad, det är ingen hemlighet. Kommunens underskott är inte bara effekten av den globala ekonomin. Vi ser även följderna av att regeringen inte tidigare såg vad som behövde göras med problemen på arbetsmarknaden, säger Anders Härnbro (S), gruppledare.

Citatet är hämtat från dagens Norrköpings Tidningar. Det kunde dock lika gärna varit en socialdemokrat eller vänsterpartist i Norrköpings kommunfullmäktige, för den där inställningen känner jag igen. Det är så skönt när man kan skylla på någon annan. Gärna regeringen. Då slipper man ju att ta eget ansvar. För tänk om det vore så att man kunde påverka det lokala styret själv… Tänk om man hade ett eget ansvar. Nämen, det går ju inte. Då har man ju ingen att skylla på. Nej, tack och lov att man är kommunalpolitiker, så man kan skylla på regeringen. Allt är deras fel. Till och med vädret tror jag.

Är det bara jag…

Ja, man kan ju undra. Nu har även Widar Andersson instämt i klagolåten vad gäller de nedrivna affischerna. Alla verkar återkomma till diskussionen att Johan Lewander skulle ha agerat annorlunda. Men var är synpunkterna på Ottossons och Stjernkvists uttalanden? Eller är det okej att ha två ledare i den här staden som oförblommerat kritiserar sina egna anställda offentligt, utan att ens ha bemödat sig om att ta reda på om det var rätt hanterat eller inte? Jag häpnar…

100 miljoner? En etta och en massa nollor?

Så kom den då. (S)(V)a(MP)ens gemensamma förslag till fastighetsskatt. En ”rättvis fastighetsskatt” för villor med ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner.

Ett liten glutt i skatteverkets statistik över taxeringsvärden visar på att det i stort sett bara finns två områden i hela Sverige där villor med det priset finns. Lidingö och Danderyd. Enligt webbplatsen www.val.se hade (S)(V)a(MP)en ett totalt väljarstöd på c:a 14 % i dessa två kommuner. Det blir således ingen större väljarförlust för dem att höja skatten i de områdena. Smart (S)(V)a(MP)en!

Med matematiken uppenbaras dock ett och annat bekymmer. Med en skattehöjning fokuserad på en så liten grupp (30 000 av totalt 2,7 miljoner hushåll) blir det inte mycket man får in. 100-200 miljoner? Är det vad svamp-gänget avser att finanseria de reformer man har talat om hitintills med? I så fall har de ett rätt stort problem. De reformer man har talat om hitintills kostar mer än 100 miljarder att genomföra. Det krävs några fler nollor för att få ihop det.

Licenseriad vs. fri programvara

Björn Nilsson, vice kommunledare för Piratpartiet i Norrköping, uttalar sig i NT idag. Han menar att kommunen skulle spara mycket pengar på att byta från licensierad till fri programvara. Jag inser själv att debatten kan komma att bli hård efter vad jag skriver nu, men jag hävdar att Björn i det här fallet inte har särskilt ordentligt på fötterna. Och, jag menar att jag har rätt goda skäl till att ha den åsikten.

Tittar man på totalkostnaden av en programvaras livslängd är licenskostnaden en förhållandevis liten del. Det finns betydligt viktigare delar och mer kostnadsdrivande delar. Integration med andra system, installations-/implementationskostnad, underhållskostnader, support för att bara nämna några. Det finns (minst) två skolor där ute den ena kommer benhårt att hålla på att licensierad programvara. Likaså finns en skola som hävdar att fri programvara är billigast. Efter mer än 10 år i IT-branschen menar jag att världen inte är så svart/vit. Det som är mer relevant att titta på är, löser programen de problem man har och fyller de användarnas behov?

Ett gratissystem kan vara långt mer kostsamt än ett licensierat och tvärtom. En kvalificerad förstudie brukar vara en god början. Att, utan noggrannare undersökning, slänga ur sig att det ena eller det andra är billigare kan bli direkt förödande i slutänden.

Sosse uppe i det blå?

I tidningen fokus hamnar Norrköping på plats 240 av 290 i en stor undersökning. Vi är sämst i länet. Detta rapporterar NT idag fredag. Självklart intervjuar NT Mattias Ottosson (S), kommunstyrelsens ordförande. Mattias förklarar att skälet till att vi hamnar så långt ner beror på att lönenivåer, socialbidrag och kriminalitet är en större belastning för större kommuner.
Jag hade en chef en gång som fick rätt hård kritik i en undersökning. Han hanterade problemen på motsvarande sätt. Det fanns naturligtvis förklaringar till alla problemen. Alla förklaringar handlade om att peka ut andra problem…

Lite senare i artikeln minmierar Mattias Ottosson hela undersökningens resultat genom sitt uttalande:

”Norrköping är faktiskt en av få kommuner med en växande befolkning så människorna verkar ha en annan uppfattning.”

En av få kommuner? Både nu och då jämförs Norrköping med motsvarande kommuner såsom Linköping, Örebro, Västerås, Jönköping m.m. Senast det skedde mig veterligen var när man höjde parkeringstaxan. Samtliga nämnda kommuner och några till har en sak gemensamt – befolkningsmässigt växer de snabbare än Norrköping. Minst dubbelt så fort faktiskt.

I en debattartikel i Norrköpings Tidningar den 23 september 2008 ger sig Mattias Ottosson på oss i alliansen och förklarar att vi är emot allt. Kort sagt. Artikeln avslutas med ”Jag vill att Norrköpings ska växa och stå längst fram!”. Jag har funderat länge på vad det är som är Mattias problem. Det blir allt mer tydligt. Viljan saknas inte men nog så väl kompetensen.

Norrköping behöver en ledare som vågar se problemen istället för att stoppa huvudet i sanden. Som vågar vara självkritisk och ompröva sina egna värderingar. Som vågar erkänna när det blir fel och rättar till det som är tokigt. Som har tydliga visioner men framför allt mål. Som kan engagera sina partikollegor och samarbetspartier samt oppositionen. Det krävs om vi ska vända skutan och ta Norrköping ur den negativa spiral vi är inne i. Jag, Mattias Ottosson, inte bara vill att Norrköping ska växa och stå längst fram! Jag tänker se till att så sker också.

Osynlige mannen lämnar utan synliga spår…

Mattias Ottosson avser att lämna kommunpolitiken och endast fokusera på riksdagsvalet. I kommentarslistan går det att notera:

”En känd profil. Synd att han slutar !
Efterträdaren kommer som sig ska till ett dukat bord.Det kommer att gå som på räls eller som det heter i Norrköping spårvagnen. Många nya investeringar och allt prima i vård skola och omsorg. Å fotbollen !”

Anar jag en viss sarkasm?

Alliansen bäst på kriskommunikation…

Igår fick jag ett mail med den rubriken. Det gäller att alliansen har fått pris för sin kommunikation under den ekonomiska krisen. Dagens Industri kommenterar:

Regeringen är bäst på krishantering i Sverige och finansminister Anders Borg slår företagsledarna med råge när det gäller kommunikation om den ekonomiska krisen. Det anser 1 000 kommunikationsproffs i en färsk undersökning.

Strax efter maktövertagandet 2006 fick regeringen hård kritik för sättet att sköta sin kommunikation. Experterna dömde bland annat ut regeringens hantering av ministerskandalerna som följde i valsegerns spår. I dag är det helt andra tongångar. Den borgerliga alliansen får högsta betyg när experterna rankar hur väl olika aktörer har klarat kommunikationen om den ekonomiska krisen. 16 procent av de tillfrågade experterna, som alla jobbar med information och kommunikation, pekar självmant ut regeringen som bäst i Sverige på kriskommunikation.

På andra plats kommer finansminister Anders Borg och längre ned på listan återfinns näringsminister Maud Olofsson. ”Deltagarna i vår undersökning är helt klart förtjusta i regeringens sätt att kommunicera om krisen. Totalt samlar Alliansen 34 procent av rösterna”, säger Christina Hammer, på rekryteringsfirman Hammer och Hanborg, som har gjort undersökningen.

Och så den sköna listan…

1. Regeringen
2. Anders Borg
3. Volvo
4. Saab
5. Scania
6. SEB
7. Swedbank
8. Handelsbanken
9. Maud Olofsson
10. Fredrik Reinfeldt
11. Ericsson
12. Barack Obama
13. Nordea
14. SAS
15. Metall
16. AMF
17. Moderaterna
18. Riksbanken
19. Riksgälden

Moderaternas sorgebarn – Norrköping

Widar Andersson skriver, återigen, om norrköpingsmoderaterna. Den här gången i lördagens ledare. Han menar att negativa rykten flödar ur partiet. Just på den punkten vet jag inte om jag delar hans åsikt. Den sista 4-5 månaderna har det ju faktiskt varit rätt lugnt. Det är å andra sidan rätt tragikomiskt att 4-5 månader ses som onormalt länge.

I det senaste fallet gäller det att någon har anonymt har tipsat media om att paret Joakim Eriksson och Viktoria Strömberg har skulder hos kronofogden. Något som hände under förra året. Med det som slagträ ska således debatten igång igen.
I mars förra året, långt innan detta nådde media, skrev jag ett inlägg med rubriken ”Ska en politiker kunna ha betalningsanmärkning?”. Då som nu menar jag att det är fullt möjligt. Och, i det här fallet har Joakim och Viktoria har mitt fulla stöd och mina sympatier. Jag är övertygad om att det var frågan om en jobbig period och att när arbetsbelastningen nu har sjunkit för båda parter, så kommer detta att redas ut.

En fråga återstår. Vem har nytta av att släppa sån här information till media? Vem eller vilka är det som anser att det är viktigare att se till att vissa personer får lämna det politiska livet än att värna om partiet? Det är fega personer som agerar så här. Istället för att fronta Viktoria och Joakim om det är något problem går man bakom ryggen och skvallrar. Tyvärr finns såna personer kvar i partiet. Men jag kan lova er, jag gör mitt för att få slut på det.

Avslutningsvis, Widar ställer frågan hur vanliga och hyggliga moderater orkar ägna sig åt politik i Norrköping. Det är en relevant fråga. Enklaste sättet att få svar på den är väl att ringa en vanlig och hygglig moderat?

Hur man skjuter sig i (s)ank…

I ett pressmeddelande meddelar Pappers att samarbetet med Vänstern är värre än AMF-soppan. Det största problemet för vänsterkoalitionen, har jag menat, är de egna väljarna.

I alliansen delar vi åsikten om att vi tycker om de andra partierna och deras väljare. I koalitionen gör man det inte. Detta skapar förutsättningar för ett lika gott samarbete mellan allianspartierna som koalitionen inte har. Nu går Pappers ut och markerar att samarbetet med Vänstern är värre än AMF-soppan. Detta understryker problemet som koaltionen står inför.

Den som oroar sig för ett tvåpartisystem i Sverige behöver inte oroa sig så länge socialdemokraterna inte åter blir ett folkligt parti med ett väljarstöd på mer än 50 %, alternativt fattar beslut om vilken häst av V och MP de vill satsa på. Att försöka samarbeta med båda dessa nischade partier är dömt att misslyckas, vill jag mena. Det kan säkert fungera hyfsat på lokalt plan, som här i Norrköping. Men! På lokala plan fungerar samarbeten med M och V också. På riksplanet är det inte riktigt samma spelregler.

Wanja Lundby-Wedin och AMF-soppan har förvärrat den slagsida socialdemokraterna redan har drabbats av till följd av det inledda valsamarbetet med V och MP. Gör man sig inte av med lite barlast illa kvickt blir det snart ”träff och sänkt”.

Persson och Lundby-Wedin stöpta i samma form?

När vågorna gick som högst. Eller rättare sagt, efter att flodvågorna hade varit som högst var kritiken mot Göran Persson och Laila Freivalds rätt massiv. Göran deklarerade att han naturligtvis tog åt sig av kritiken och att man avsåg att tillsätta en katastrofkommision som skulle få utreda dåvarande regerings agerande och att man skulle avvakta vad den kom fram till innan man fattade något beslut.
Resultatet kom 10 månader senare. Kritiken var svidande. Även om man letar i modern svensk historia finns nog inte lika graverande anmärkningar som de som katastrofkommissionen levererade. Tiden hade dock få gå. Den värsta folkstormen hade lagt sig.
Göran Persson satt kvar.

Kritiken mot Wanja Lundby-Wedin är massiv. Wanja deklarerar att det är fegt att avgå. Istället begär hon en oberoende undersökning av externa revisorer innan hon fattar något beslut. Jag tycker mig känna igen mönstret…

24 styrelseuppdrag?

Och det utöver att Wanja Lundy-Wedin sitter som LO-bas? Hon ska absolut avgå. Jag låter dock vara osagt från vilka uppdrag. Men hur tänker hon när hon sitter på så många stolar samtidigt? Ordinarie ledamot på 22 och ordförande på 7? Allt enligt DN.

I moderaterna hade vi, vid valet 2006, en riktlinje om att man inte  bör sitta på fler än fyra politiska förtroendeuppdrag samtidigt. Av praktiska skäl går det inte att följa fullt ut, men som riktlinje är det rätt klokt. Fyra politiska förtroendeuppdrag är exakt vad jag sitter på. Sen valet är jag fullmäktigeledamot, ledamot av tekniska nämnden, nämndeman i tingsrätten samt nämndeman i länsrätten. Utöver det är jag föreningsengagerad som ordförande i Stadsföreningen och sitter därigenom i kretsstyrelsen för moderaterna samt så är jag vald till ledamot i nominerings- och rekryteringskommittén för riksdagsledamöter. Detta ska klaras av utöver mitt vardagliga jobb. Så ja, jag prioriterar bort en del andra saker i livet – men det är valet jag har gjort. Tar jag i så det knakar sitter jag alltså på 8 stolar. Wanja leder. Med 14 till. Och så är hon LO-bas också.

Jag tillskriver gärna Wanja kompetens. Men hur mycket jag än vill kan jag inte tillskriva henne mer än 24 timmar om dygnet. Wanja, hur och vad prioriterar du?

Hur granskande är egentligen NT?

NT skriver att Stadium Arena blev dyrare än väntat. Kaj Krantz, ordförande i Dolphins citeras:

Byggkostnaderna har ökat, men vi har läget under kontroll. Det enda vi behöver är just att låna lite mer pengar, säger Dolphins ordförande Kaj Krantz, som menar att det intressanta i dagsläget är om Dolphins klarar att amortera av lånen och betala räntorna.

Mattias Ottosson citeras också:

Men han anser samtidigt att den driftskalkyl för arenan som presenterats ser bra ut och att det inte finns någon anledning till oro.

Det där allra sista känns ungefär som en kommentar man skulle kunna få från kaptenen på ett flygplan när båda motorerna har stannat.

Förra året var NTs granskning av IFK Norrköpings affärer rätt medioker. Sportresultaten var väl det enda man bevakade hyfsat noga. Med det som bakgrund så känner jag en viss oro när NT verkar recensera vad andra har sagt. Någon egen granskning bjuder man inte på. Det kanske hänger ihop med att Folkbladet var först med att avslöja det här. Också.

Hunt vs. Lundin

Det är med stor spänning jag idag har följt turerna i tidningarna. Igår kväll kängade Peter Hunt till den avgående styrelsen och f.d. ordförande Hans Lundin (S). Idag kängar Lundin tillbaka.  Peter Hunts kritik grundar sig bland annat i att han bedömer att gamla avtal kan bli dyra och att den gamla styrelsen har budgeterat för optimistiskt. Hans Lundin å sin sida försvarar sig och talar om att sånt här inte är bra för sponsoraffärerna.

Av vad jag kan se hitinitlls så lägger Peter fram sakuppgifter han har synpunkter på medan Lundins försvar baseras på att fler har gjort samma bedömning som Lundin. Om styrelsen, under Lundins styre, har budgeterat för optimistiskt är det ju inte första gången - 10 000 åskådare i snitt förra säsongen? Det kanske finns ett skäl till att man byter ut större delen av styrelsen? Eller lämnade alla sina poster ”frivilligt”?
Peter Hunt sitter som ett av styrelsenamnen i PSI – Peking Soccer Invest – ett bolag med nära koppling till IFK Norrköping. Det är ett aktiebolag med ett par kapitalstarka ägare där alla har gått in med eget kapital. Peter Hunt är en av investerarna.

Peter Hunt väljs som styrelseordförande i IFK Norrköping. Han inleder med att ge sin bild av verkligheten i IFK Norrköping. Det är en dyster bild som skiljer sig rätt mycket från Hans Lundins bild av att ekonomin är god och att den nya styrelsen kommer till ett dukat bord. Med tanke på att Peter Hunt är en av delägarna i PSI och påverkas ekonomiskt av bolagets resultat vore det ju rätt märkligt om han gick ut och gav en dystrer bild av verkligheten bara ”som en politisk markering”, Hans Lundins ord enligt Folkbladet.

Jag kan förstå de röster som menar att man ska vara försiktig med att kritisera en gammal ledning. Samtidigt kan man inte sopa problem under mattan om man som ny ordförande upplever att problemen finns där. Tvärtom, för att inte själv behöva sitta med svarte petter i hand på grund av andras göranden, är det viktigt att tidigt klargöra förutsättningarna för uppdraget. Oavsett hur illa det än är.

Peter Hunt vs Hans Lundin: 1-0

Vem i hela världen ska man lita på?

I måndags i fullmäktige ställde Jörgen Rundgren frågan till Mattias Ottosson (S) angående hyressättningen för IFK och Idrottsparken. Mattias svarade klart och tydligt att det var fastslaget till 4,5 miljoner för 2009. Hans Lundin passade även på att ta till orda och tackade för kommunfullmäktiges stöd för IFK Norrköping och förklarade att det är en förening med god ekonomi han lämnar när ordförandeklubban lämnas över. Jörgen Rundgren skulle inte behöva oroa sig, förklarade Lundin vidare. Idag har han gjort det och Peter Hunt, tillträdande ordförande, verkar inte vara helt överens med Hans Lundin och den avgående styrelsen om föreningens ekonomiska skick. Vem i hela världen ska man lita på?

Det är med viss oro jag kommer att följa IFKs utveckling.  Av artikeln att döma kan Peter Hunt nog komma att vara precis vad IFK behöver.

Skönhetens drottning, drömprinsen och pirater!

När jag ser nyheten att vår kronprinsessa och hennes drömprins så äntligen har tagit steget ut och förlovat sig kan jag inte annat än glädjas. Ett nytt äkta par i kungafamiljen kommer med stor sannolikhet att stärka monarkin i Sverige. En monarki som är ifrågasatt. Starkt ifrågasatt från vissa håll.
Säga vad man vill men monarkin skapar en viss stabilitet. Oavsett vilket block som vinner valet så finns statschefen kungen, på sikt drottningen, där. Opolitisk. Stabil.

När man läser piratpartiets principprogram och framför allt deras inställning till en vågmästarroll så känner jag att monarkin spelar en än större roll. Piratpartiets inställning till en vågmästarroll skrämmer mig. Ett parti som så lättvindligt är redo att sätta en politisk stabilitet på spel behöver motverkas av mer än en månghundraårig tradition av statschefskap. Oavsett vad man tycker om fildelning.

Det är ju mycket lättare att skylla på någon annan…

Gun Stehall har intervjuat Markus Wiechel, Sverigedemokraternas ansikte i Norrköping. Jag ska ärligt erkänna att det är med viss nyfikenhet jag tog mig igenom intervjun. Vad har Markus för åsikter? Vad har Sverigedemokraterna för åsikter. Lite elakt skulle det kunna konstateras att de vill föra Sverige tillbaka till ett Sverige som det var förr. Ungefär lika fräsch känns deras politik. Om det är sverigedemokraternas åsikter som förmedlas i artikeln.
Ja, jag läser naturligtvis artikeln med färgade ögon. Men låt mig i sak peka på ett par uttalanden, som sammantaget gör att vi bör lyfta på något mer än ena ögonbrynet. 

-”Gärna ett stopp för fler invandrare hit till kommunen också, tills problemen är lösta.”
Han tycker att det kommer för många invandrare och att invandringen kostar för mycket, men han kan inte ange någon siffra vare sig för antal personer eller kostnad i kronor.

Att inte kunna ange några siffror får man väl ha viss förståelse för. Det är inte lätt att ha alla siffror i huvudet. Men ett återkommande problem med sverigedemokraterna, som jag upplever det, är att det aldrig eller i alla fall mycket sällan kommer några siffror.

-”Ja, det kostar massor, men de äldre förtjänar verkligen massor av samhället, säger Markus Wiechel. Det ska inte spela någon roll egentligen vad det kostar när det gäller äldre.”
Riktigt hur det skulle kunna finansieras kan han inte svara på, mer än att det får bli omprioriteringar.

Det är lätt att utlova förbättringar. Men! När det kommer till vem som ska betala då stöter man på patrull. Att då peka ut en grupp och mena att det är den som kostar för mycket tycker jag är både cyniskt och populistiskt samt att göra det lätt för sig.
Som artikeln är skriven gör jag tolkningen att Markus ser invandrare som något som medför problem men också något som kostar pengar. Vi kan välja att se dem som ett problem. Vi kan också välja att se dem som outnyttjade resurser. Det är vi som avgör vad de kommer att bli genom vårt bemötande. Och det synsätt jag upplever att sverigedemokraterna förespråkar leder till just problem.

Jag har mött flera människor med sverigedemokratiska sympatier och genomgående för dessa verkar vara att de upplever att samhället blir allt mer kallt och rått.  Vad som också utmärker dem jag har träffat är att ingen av dem har insett att deras egen syn och deras eget agerande leder till ett kallare och råare samhälle.

Allt kommer tillbaka till att en positiv förändring börjar med dig och mig. Vi kan göra skillnad.
Fast det är klart. Det är ju mycket lättare att skylla på någon annan.