Anna Sjödin, timeout och ordförande?

Anna Sjödin gör nu ett försök att via högsta domstolen begära att hovrättens beslut att inte pröva hennes fall hävs. Hängde du med? Det är knappt att jag gör.
Vad har hänt egentligen? En kväll när SSU-ledningen partar loss på en ökänd krog i Stockholm går något snett. Grundregeln för krogbesök – tjafsa aldrig mot en krogvakt – lär ha brutits. Kvällen slutar med att Anna tillbringar natten på Kronobergshäktet. Polisen valde att inte genomföra något förhör med henne då man ansåg henne för berusad, stod det i tidningarna. Här drog jag öronen åt mig. Om Anna hade varit tillräckligt nykter och tillika tillmötesgående tror jag inte att man hade väntat med förhöret. Nu är jag bara lekman på området och detta är bara mina spekulationer. Men rimmar det inte lite illa?

Nåväl, resten av händelseförloppet är känt. Domen i tingsrätten blev böter. Hon fälldes på samtliga punkter. Hon begärde prövning i hovrätten och har nu fått avslag. Hon kommer att begära överprövning, i högsta domstolen, av hovrättens beslut – HD kan komma att göra bedömingen att hovrätten ska pröva fallet. Det är inte en fråga om att ärendet ska upp i högsta domstolen – om jag har förstått händelseförloppet rätt.
Anna har valt att ta time out istället för att avgå, vilket jag tycker hade varit mer korrekt. Struligt värre i SSU-ledningen. Men man är inte sämre än storebrororganisationen…

Inom socialdemokraterna verkar man nu med ljus och lykta leta efter en lämplig kandidat att ersätta Göran Persson med. Margot Wallström verkar inte vara särskilt sugen på jobbet. Mona Sahlin har ju varit sugen på toblerone och fick därmed korgen förra vändan. Månne ligger det henne i fatet nu också. Carin Jämtin verkar också måttligt road. Eller så gör hon en Persson och säger nej sjuttielva gånger för att sen i sista stund ångra sig. Pär Nuder tycker jag vore lysande som efterträdare. Så dryg som jag uppfattar att han kan vara i debatterna så bleknar tilll och med Göran Persson i jämförelse. Marita Ulvskog? Tänk vilken dröm för oss moderater. De intressanta, underhållande och fantastiska uttalanden hon har gjort har medfört att jag har föreslagit mina partikollegor att vi borde erbjuda henne att bli hedersmedlem. Några av partikollegorna protesterade med motiveringen att hon kan komma att tacka ja…
Kaos i toppen av socialdemokratin, också.

Jag undrar, har man inte förbisett en sak här. Det finns en kandidat jag tror skulle kunna tänka sig att ställa upp. En kvinnlig kandidat. En kandidat av folket. Kan det bli mycket bättre?
Om hon bara klarar av att släppa sitt nuvarande uppdrag är jag övertygad om att hon tar rollen som partiordförande – Anna Sjödin.

What goes up, must come down…

Opinionsmätningar, dessa härliga, underhållande och kvalitativt tvivelaktiga instrument.

Det är nu drygt två månader efter valet och enligt Skops senaste mätning går alliansen inte bara framåt utan leder återigen. För bara några veckor sedan kunde man notera att det var tvärtom. Vissa frossade i siffrorna och meddelade skadeglatt att detta har aldrig förr skett efter ett val, att vinnande sida tappar stöd direkt. Nej, nu hade alliansen börjat göra bort sig. Början till den stora valförlusten som väntas 2010. Ja, jisses…

Att komma med tråkiga besked är sällan, om någonsin, uppskattat. Först kapas budbäraren vid fotknölarna. Efter lite eftertanke inses det ofta att det kanske inte var budbärarens fel utan i själva verket den som fattade det beslut som fördes fram av budbäraren. Då kapas beslutsfattaren vid fotknölarna. Också. Efter ytterligare eftertanke inses det ibland att beslutet var nödvändigt med tanke på omständigheterna. I praktiken innebär ju det att man hade fel som kapade både budbäraren och beslutsfattaren vid fotknölarna, men det vill man ju inte erkänna.
-”Jag, fel? Det är inte möjligt.”
Tur då att man kan bikta sig vid nästa opinionsmätning.

Inom alliansen har vi talat om ”de 100 första dagarna efter valet”. De beslut som fattas under den perioden lär ha störst chans att bestå även om det blir systemskifte redan vid nästa val. (systemskifte, jag var bara tvingad att använda ordet…)
En del av dessa beslut är inte uppskattade. Vi vet det. Men vi är lika förvissade om att det är nödvändigt om Sverige ska kunna, inte bara sysselsättas igen, utan dessutom komma i arbete! Det här handlar om en prioritering. Vi prioriterar att fler kommer i arbete eftersom det är grunden till vår välfärd. Ju fler vi är som delar på arbetsbördan, desto bättre välfärd. Lika logiskt som det är enkelt. Och tro mig, en hel del av våra beslut kommer (s) inte att riva upp. De hade velat fatta dem själva, men vågade inte. Vi vågar. Vi gör.

Vid den senaste mätningen var vi i ledning igen. Vi kommer att vara i ledning till och från de närmsta åren. Det är inte ofta jag håller med Göran Persson, men i en sak måste jag erkänna att han har rätt: den enda opinionsmätning som räknas är valet, inget annat.
Den opinionsmätningen tänker vi vinna, igen.