Att bjuda in med armbågen…

Jag är hemkommen efter en vända i Länsrätten. På sista tiden har vi haft ett antal fall där personer som tidigare har haft någon form av missbruksproblematik nu har levt drogfria under en längre period och därefter ansökt om att få ta körkort. I de fall länsstyrelsen beviljar ansökningarna finns ofta kravet att personen under en period ska lämna blodprov, för att påvisa att drogfriheten består. Det är rimligt. Vad som är mindre rimligt är kostnaden för att genomföra de här proven. 8500 kr kostar ett prov.

Många av de som ansöker om körkort har en brokig bakgrund med en period av missbruk eller en tid i buren. Deras inkomster tillhör den lägre skalan, av fullt förklarliga skäl. Att då dessutom tvingas betala 8 500 kr per prov blir inget annat än att bjuda in dessa till samhället igen med armbågen.
Jag kommer att kontakta våra landstingspolitiker i den här frågan. Det här är inte rimligt.

Länsrätt..

Jag är precis hemkommen efter en heldag i länsrätten. Allra mest har det varit muntliga förhandlingar. Jag kan konstatera att av de som kommer till länsrätten utan juridiska ombud är det alldeles för få som är på det klara med skillnaden mellan en förvaltningsdomstol och en ”vanlig” domstol. Än sämre är det med kunskapen om hur själva huvudförhandlingen går till. Här finns utrymme för förbättring alltså.
Innan jag lämnade Linköping tog jag ett par ord med lagmannen (eller högste chefen som det kallas i klarspråk) om att kanske införa en pedagogisk tvåminuters inledning vid varje förhandling där ena parten saknar just ett juridiskt ombud. Det borde vara ett sätt att höja rättssäkerheten litet grann.
Jag föreställde mig själv situationen att komma in i en sal där det sitter fem personer längst fram, på andra sidan skranket, och en motpart som förmodas kunna alla juridiska termer. Tala om att ligga i underläge. Och det är inte domstolens uppgift att försätta någon i.
Nej, istället bör man kanske inleda med att förklara hur hela processen kommer att gå till samt vad det är domstolen kommer att bedöma utifrån. I alla fall i en förvaltningsdomstol där vi behandlar i huvudsak ärenden mellan enskilda och myndigheter, vilket skiljer sig från de vanliga domstolarna där man dömer i bl.a. brottmål.

Nu ska jag dock kosta på mig en kopp te, renskriva den krisplan vi arbetat fram i norrköpingsmoderaterna, ge mig ut och springa en vända samt runda av dagen med att åka ner till M-huset och närvara på KF-gruppmötet vi ska ha ikväll. Fullt upp alltså, precis som det ska vara.

Konstlat värre på rättspsyk i Vadstena

I förra veckan fick jag för första gången i rollen som nämndeman bege mig till rättspsyk i Vadstena. Den delen av sjukvården i Östergötland har behandlat ”kändisar” som t.ex. barnflickan från Knutby – fick jag höra. I konferenslokalen där själva förhandlingarna äger rum var relativt kalt utsmyckade sånär som på fyra så kallade konstverk.
Om folk blir friskskrivna från Vadstena så inte är det tack vare konsten. Den är grotesk.

Naturligtivs har jag inget foto från lokalen, men jag kan säga att tavlornas motiv såg väl ut något åt det här hållet. Det är inte riktigt vad jag skulle vilja bedöma som helande/harmonisk konst. Men det är klart, jag är ju inte specialistläkare heller. Efter besöket kommer jag dock titulera mig konstkritiker.

När jag nu idag noterar att landstingets konstutförsäljning kritiseras i Folkbladet, så är det naturligtvis underlag för ett mail till Marie och Christian – våra landstingspolitiker. Hur i böveln kan vi sälja ut konsten när vi har en stilstudie i psykadeliska tavlor på rättspsyk!?
Samordna resursanvändningen först. Utförsäljning sen.

Kanske.

Det ska bli intressant att se vad de svarar.