Jag har tillbringat 25 timmar på Sandvik gård ihop med den grupp som utsågs av tekniska nämnden för att sätta samman 2010 års uppdragsplan, ett par personer ur ledningen på tekniska kontoret och två verksamhetskonsulter. Självklart är jag jävig, men jag hävdar att den här resan har varit en av de mest välspenderade pengar som tekniska kontoret har lagt ut på länge. Resultatet av vistelsen är en fil full av mätbara tydliga mål att slå fast inför nästa verksamhetsår. Det har varit jobbigt, men intressant. Riktigt intressant. Vi har en bit kvar innan uppdragsplanen är klar, men – svordom i havet – vad bra det har blivit hitintills.
Jag har länge framhållit att vi politiker bör vara rätt – om inte helt – överens om målet. Vägen dit (hur) kan vi däremot träta om. Efter de här 25 timmarna har vi enats om de allra flesta målen. Vi har några där vi skiljer oss lite åt, men i det stora hela satt allt där det skulle. Lysande. Tro mig. Jag kommer att få anledning att återkomma till detta många gånger.
Om socialdemokraterna får bestämma kommer sjuka och arbetslösa att få betala högre skatt än andra! Visst låter det märkligt, men så märkligt är det inte. På S-kongressen har Thomas Östros (S) precis förklarat att man ska sänka skatten för pensionärerna. Socialdemokraterna vill alltså prioritera arbetande och pensionärer. Men då blir ju sjuka och arbetslösa nedprioriterade istället!? Tala om att sparka på dem som ligger.
Upprörande? Resonemanget alltså. Ja, visst är det med lite halvsanningar och så. Men nog känns det igen från det resonemang de röd-gröna med socialdemokraterna i spetsen har fört vad gäller jobbskatteavdraget. Istället för att se det positiva med att sätta Sverige i arbete så gnäller man på det som är dåligt. Talesättet om ”ölglaset” ligger nära till hands. Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Jag tror på att hitta lösningar, inte problem. Lite elakt kan man sammanfatta vad jag sagt: vill du straffa sjuka och arbetslösa ska du rösta på vänsterexperimentet s, v och mp; vill du sätta Sverige i arbete ska du rösta på alliansen.
Vi har precis fått en avrapportering på ett ärende i tekniska nämnden som gäller vår utställning i Arkösund – ”Livet under ytan”. Vår verksamhet där ute fick i uppgift inför i år att öka besöksantalet med 25 %. Återrapporteringen visar att man ökningen blev 37 %. Fantastiskt.
Det här gläder mig ur många perspektiv, däribland att tydliga mål frigör potentialen hos människor. Eva, som föredrog ärendet, upplevde jag som upprymd över att dels ha fått ett tydligt och utmanande mål och dels för att ha nått det med marginal. Tala om positiv spiral.
Nu får vi politiker i uppgift att fortsätta detta arbete med att sätta tydliga mål. Det blir en grannlaga uppgift. För att sätta tydliga mål är lite klurigt. Men vad tusan, vi politiker ska vål också utsättas för utmaningar…
Jag blev precis uppringd av en person som hade läst det insändarsvar som jag fick publicerat i NT idag. I det svaret utvecklas och förklaras den kritik jag framförde mot Mattias Ottosson (S) och Lars Stjernkvist (S) med anledning av den nedtagna plasten på Södra Promenaden innan derbymatchen mellan IFK Norrköping och Åtvidaberg. Mannen jag talade med tyckte dels att det var bra att plasten togs ner men han tyckte kanske framför allt att det var bra att någon sa ifrån mot kommunalrådens agerande.
Att någon bemödar sig med att lyfta luren och ringa upp bara för att framföra en eloge gör mig alldeles varm. Sånt borde vi ha mer av i samhället. Positivism alltså. Vi får så mycket negativt ändå.
Tyvärr verkar inte NT publicera insändare på nätet längre, men här är i alla fall det svar som jag skickade till NT.
Jag får inleda med att tacka Peter för insändaren, vilken ger mig möjlighet att utveckla några saker samt rätta till några direkta sakfel.
Peter skriver ”Om Tekniska nämnden bara hade kontaktat Peking Fanz hade säkert en uppgörelse åstadkommits”.
Tekniska kontoret tog kontakt med Peking Fanz innan nedtagningen. Det skedde i ett telefonsamtal i vilket det framgick att det inte var Peking Fanz som låg bakom inplastningen.
Det är också viktigt att klargöra att det är kommunfullmäktige som ansvarar för de lokala ordningsföreskrifterna i Norrköping, varken tekniska nämnden eller tekniska kontoret. Tekniska kontoret har däremot, tillsammans med polisen, i uppgift att se till att de följs. Och! Det är därför jag är kritisk mot utspelet från Mattias Ottosson (S) och Lars Stjernkvist (S).
Det finns olika uppfattningar om plasten var en utsmyckning eller en nedskräpning. Det kanske förvånar dig Peter, men för min del hade den kunnat få sitta kvar. Så nej, jag är inte ute efter att banna vare sig IFK Norrköping eller Peking Fanz. Men det här handlar inte om ditt eller mitt tyckande. Det handlar om att det är oacceptabelt att kommunens företrädare, Ottosson och Stjernkvist, ondgör sig över tjänstemännens agerande när de följer de regler som Ottosson och Stjernkvist själva har fattat beslut om.
I slutänden handlar det också om att låta kommunen behandla alla lika oavsett ras, kön, politisk åskådning eller vilket lag vi hejar på. Och. Jag kan väl ändå förutsätta, Peter, att vi är överens på den punkten?
Rikard Ståhl (M)
Ledamot i kommunfullmäktige samt i tekniska nämnden
” Hur ska kommunens tjänstemän och entreprenörer veta vad som gäller när de får kritik för sitt agerande när de följer befintliga regler och riktlinjer!?”
Det var den fråga som ställdes under måndagens fullmäktigedebatt, där kommunalrådens agerande vid inplastningen av träden på Södra Promenaden i början på september diskuterades. Mattias Ottosson (S) förklarade i sitt svar att:
”Plasten hade suttit uppe i nästan en vecka innan den, dagen före match, togs ned utan dialog med Peking Fanz.”
När Mattias Ottosson upplystes om att kommunen hade varit i dialog med Peking Fanz ändrade Ottosson på sin verklighetsbeskrivning. Nu var det ju naturligtvis ”Club 33″ – en grupp med kopplingar till Peking Fanz – som var de som skulle ha kontaktats istället…
Man kan fråga sig hur lång listan av Ottossons självklarheter kan göras. Och man kan fråga sig hur många kommunen ska kontakta innan de agerar nästa gång enligt Mattias Ottosson.
Lars Stjernkvist (S) deklarerade att han hade blivit uppringd av någon som arbetade på tekniska kontoret som hade frågat om man verkligen skulle riva ner plasten. Det förklarade, Stjernkvist, var grunden till hans ställningstagande. Så, jo, Lars Stjernkvist hade varit i kontakt med tekniska kontoret, sade han till sitt försvar. Men Stjernkvist hade inte kontaktat enhetschefen. Ej heller hade han kontaktat berörd tjänsteman. Nej, det som styrde Lars Stjernkvists uttalande var den person som kontaktade honom.
Är det så Stjernkvist tycker att kommunen ska styras? I så fall kan vi lika gärna sparka kommundirektören, enhetscheferna och övriga ansvariga tjänstemän samt riva gällande regler och riktlinjer. Det är bättre att man ringer Lars Stjernkvist direkt och frågar hur man ska agera, så riskerar man i alla fall inte att hängas ut offentligt.
Skämt åsido. De socialdemokratiska kommunalråden Lars Stjernkvist och Mattias Ottosson har helt enkelt trampat rejält i klaveret. Men istället för att göra en pudel, lindar de in sig i ytterligare märkliga förklaringar och halvsanningar. Istället för i vit plast…
Jag beklagar att behöva informera dig om att du nu inte längre går säker från att kritiseras offentligt. Det spelar ingen roll om du gör ditt jobb eller inte, du kan komma att kritiseras och hängas ut ändå. Det tydliga beskedet gav de socialdemokratiska kommunalråden Mattias Ottosson och Lars Stjernkvist i kommunfullmäktige i måndags. För dessa två är det viktigare att vinna billiga röster än att måna om den personal de har till förfogande. Att facket inte har agerat kan man väl förutsätta beror på att kommunalråden tillhör just socialdemokraterna.
Det enda jag kan lova dig i nuläget är att något motsvarande inte kommer att ske med alliansen vid makten i Norrköping. Vi sätter din arbetsmiljö före populism.
Välkommen till Norrköpings kommun!
Det är inte var dag som alliansledamöterna applåderar en socialdemokratisk fullmäktigeledamot. Men vad annat ska vi göra när de plattar till varandra internt i koalitionen.
”Jag måste inleda med att säga att jag absolut inte håller med Bengt Cete (MP) vad gäller tillväxt. Jag tycker att det är bra med tillväxt, till skillnad från Bengt.”
Resten av inlägget var rena fröjden att lyssna på efter en så skön inledning. När ledamoten var klar kom den så, den spontana alliansapplåden.
Jag fick svar, eller vad det nu ska kallas, på min interpellation angående ministerstyre. Ska man skratta eller gråta. Jag tror jag skrattar. Något annat är inte detta värt. Svaret får banne mig ramas in; det var det mest patetiska svar jag har sett hitintills från kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson.
Frågorna jag ställde var:
Hur ska kommunens tjänstemän och entreprenörer veta vad som gäller när de får kritik för sitt agerande när de följer befintliga regler och riktlinjer!?
Avser kommunalråden att offentligt – via samma media – be berörda tjänstemän och entreprenörer om ursäkt för sina uttalanden?
Mattias Ottosson besvarar… hmm… kommenterar detta med att han tror på att man blir politiskt aktiv för att förändra verkligheten. Han meddelar också att han inte tänker be om ursäkt för att han tycker att kommunen ska vara serviceinriktad.
Nej, Mattias, det tycker jag inte någon ska be om ursäkt för. Men nu var det ju inte vad frågan handlade om. Frågan handlar om att Mattias har kritiserat kommunanställda offentligt, trots att de har följt gällande riktlinjer och regler. Uttryckte jag mig otydligt på något sätt? Eller var det bara, som vanligt, att Mattias hittar på en egen fråga och besvarar den?
Interpellation 2009-09-05
Till berörda kommunalråd
Inför derbymatchen mellan IFK Norrköping-Åtvidaberg (den 7 september) lindades träden på Södra Promenaden in i vit plast av några IFK-fans. Träden affischerades med den blå IFK-stjärnan samt – bland annat – texten ”Fotbollsfest”. En del Norrköpingsbor verkar ha upplevt det som en kul utsmyckning inför den kommande matchen, andra ansåg det förfula promenaden. Den 3-4 september tog kommunen ner plast och affischer.
I Norrköpings Tidningar kunde man läsa den 4 september 2009:
” –Kommunen tar avstånd från kommunen. Visst, det är en miss att man inte sökte tillstånd men det borde man kunnat ge i efterhand, säger Lars Stjernkvist.
Mattias Ottsson var närmast upprörd när han i 24nt kommenterade händelsen.
–Vansinnigt och förskräckligt, tyckte han i tv-intervjun.
Lars Stjernkvist tycker att Tekniska kontoret ska sätta tillbaka plasten igen.
–Jag skulle erbjuda mig att hjälpa till om jag inte hade ryggskott, säger Stjernkvist.”
Mattias Ottossons blogg:
”Däremot ber jag Peking Fans om ursäkt för det byråkratiska tilltag som Tekniska kontoret gjort genom att ta ner utsmyckningen i promenaden.”
Från 24nt (Mattias Ottosson):
–”Jag tycker att det är vansinne. Jag vet inte vem som har fattat det här beslutet och är det en förvaltning som har gjort det då tycker jag att det ska hjälpa Peking Fanz att sätta upp dem här igen. Jag tycker att det här är förskräckligt att man har tagit ner det när vi förebereder oss för den här derbyfesten mot Åtvidaberg.”
Tekniska kontoret har i uppgift att hålla staden ren från all otillåten affischering. När lindarna plastades in skedde det utan tillstånd. Trots detta kritiserar två ledande kommunalråd kommunens agerande offentligt.
Hade ett av våra statsråd agerat på samma sätt hade det med all sannolikhet – och med rätta – lett till en KU-anmälan.
Detta leder till frågorna:
Hur ska kommunens tjänstemän och entreprenörer veta vad som gäller när de får kritik för sitt agerande när de följer be-fintliga regler och riktlinjer!?
Avser kommunalråden att offentligt – via samma media – be berörda tjänstemän och entreprenörer om ursäkt för sina uttalanden?
När kommunalråd kritiserar tjänstemän som agerar i enlighet med gällande regler, då liknar det kommunalt ministerstyre. Det hävdar den moderate kommunfullmäktigeledamoten, Rikard Ståhl, i en interpellation som ställs till Mattias Ottosson och Lars Stjernkvist.
Det var i fredags de socialdemokratiska kommunalråden kritiserade kommunens tjänstemän för beslutet att ta ner den vita plast och de affischer några IFK-supportrar hade lindat in träden längs Södra Promenaden med, inför derbymatchen mellan IFK Norrköping och Åtvidaberg. Mattias Ottosson uttrycker i en intervju i 24nt att förvaltningen som har tagit ner affischerna och plasten bör hjälpa Peking Fanz att sätta upp den igen.
-”Kommunens tjänstemän har agerat enligt de riktlinjer de har, trots det kritiserar kommunalråden Ottosson och Stjernkvist deras arbete och förklarar att de borde ha agerat annorlunda!? Kommunen har 1000-tals anställda. Från och med idag kan man som kommunanställd inte längre gå fri från kritik, även om man följer gällande regler. Det är vad det här utspelet leder till.”, säger Rikard Ståhl.
Någon tillståndsansökan om att få drapera träden lämnades aldrig in till kommunen. Lars Stjernkvist menar dock att kommunen kunde ha varit smidigare, ringt upp avsändarna och beviljat ansökan i efterhand.
-”Självklart kan så ske, men då hoppas jag att Lars Stjernkvist förklarar vilka grupper det är i samhället som ska ringas upp i fortsättningen, så de kommunanställda vet vad det är som gäller. Som det är nu verkar det mest vara High Chaparral eller en form av kommunalt ministerstyre.”, avslutar Rikard Ståhl.
Jag har precis skrivit klart inbjudan till höstens första onsdagsfika och ska ge mig an Stadsföreningens nyhetsbrev härnäst. Jag befinner mig i Gubbo, strax norr om Smedjebacken, strax sydöst om Ludvika eller om du så vill – kort och gott – i Dalarna. Min far och hans ”nya” fru (sen snart 30 år) har ett sommarställe i denna idyll. Bilden ovan är tagen på tomten för bara 10-15 minuter sedan.
Det här är en utmärkt plats att börja höstens arbete på. Lugnt och stilla. Det är väl nästan pinsamt att jag har med mig dator och 3G-uppkoppling, men det går inte att komma ifrån att det är praktiskt. Dessutom tycker jag att det är rätt skönt att komma igång, efter sommaruppehållet. För nu är det hög tid att planera och ta tag i höstens aktiviteter. Mjukstart i svensk landsbygdsmiljö helt enkelt.
Det är olyckligt att Janne Berglund upplevde att mitt första genmäle var raljerande. Detta eftersom jag tror att det i kristider är viktigare än någonsin att vi politiker gräver ner stridsyxan och gemensamt försöker att hitta lösningar. En skattehöjning tror jag dock inte är lösningen i det här läget. Framför allt, vilket även Janne framhåller, för att en skattehöjning slår absolut hårdast mot dem som ofta har de lägsta inkomsterna – pensionärer, arbetslösa och sjuka. De människor vi, i solidaritetens namn, har i uppgift att värna om!
Istället efterfrågar jag politkernas ansvar – vårt ansvar. Har vi verkligen uttömt alla möjligheter? Har vi verkligen gjort vårt jobb? Det är jag tveksam till.
Självklart är det tungt att i kristider fatta svåra beslut och självklart är det lättare att begära mer pengar genom att klubba igenom en skattehöjning och hänvisa till goda kärnverksamheter. Ansvaret för kommunens ekonomi ligger dock – i både goda och dåliga tider – hos oss kommunalpolitiker, inte hos Anders Borg eller regeringen. Låt oss ta det ansvaret.
Rent ekonomiskt är kollektivtrafiken i Östergötland en katastrof för närvarande. För varje resa med buss, spårvagn eller pendeltåg som sker skjuter landstinget till 20 kr för att täcka kostnaderna. I praktiken innebär det att en resa till fullpris från t.ex. Klockaretorpet till city kostar 40 kr. Enkel resa. Ska vi räkna med returresan blir det naturligtvis det dubbla. Det är en sträcka på c:a en mil. Tur och retur. Den sträckan med bil kostar c:a 30-40 kr. Lägg därtill parkering i city – 20-30 kr. Med kollektivtrafik kostar resan tur och retur till city 80 kronor. Bilen är c:a 20 kronor billigare – om man är ensam. Är man fler som reser blir skillnaden mångfaldigt större, utöver att bilen även medför en frihet att komma och åka som man vill.
Är lösningen att lägga ner kollektivtrafiken, höja parkeringsavgifterna eller drivmedelsskatten? Nej, lösningen är att göra kostnaden per person för resor med kollektivtrafiken lägre – för både resenär och landsting. Det går att göra genom att öka passagerarantalet men det kan också göras genom att lägga ner olönsamma linjer.
Ett sätt kanske kan vara att ersätta vissa landsortslinjer med anropsstyrd trafik med minibussar eller taxi istället? Ett annat sätt kanske kan vara att skapa bättre beslutsunderlag för att ta reda på vilka linjer som utnyttjas och vilka det är som bara kostar pengar? Bättre marknadsföring av befintliga linjer? Förbättrad analys av resvanorna för att kunna starta nya effektiva linjer? En sak är säkert. Just nu är det på tok för dyrt och det behöver vi göra något åt.
Ett sätt att nå dit är att nu 2009/2010 sätta ett mål i stil med:
2020 subventionerar landstinget Östgötatrafiken med högst 10 kr per betalande resenär och resa
Ett sånt mål skickar tydliga och långsiktiga signaler till Östgötatrafiken. Det lämnar även utrymme för Östgötatrafiken att själva välja hur de vill effektivisera sina turer och att se till att fler reser.
I en krönika i Folkbladet argumenterar Janne Berglund för en skattehöjning i Norrköping. Han menar att vi Norrköpingsbor förmodligen är villiga att lägga på en 50-öring bara vi vet att pengarna går till rätt saker – vård och omsorg, barn och ungdom. Det viktiga menar Janne, är att rädda kärnverksamheterna. Jag instämmer med Janne, kärnverksamheterna ska värnas. Men innan vi ens funderar på att höja skatten kanske vi ska våga oss på att granska vad pengarna går till idag.
Janne menar att vi i en kris som denna ska höja skatten och när det sen blir bättre så sänker vi den igen. Det är en god tanke. Tyvärr tenderar klåfingriga politiker hitta en massa andra hål att stoppa pengarna i när de goda dagarna kommer, vilket resulterar i att den där utlovade skattesänkningen skjuts på obsetämd framtid. Att det idag finns åtskilliga saker utanför den kommunala kärnverksamheten som våra skattepengar går till är ett direkt bevis på detta.
Men jo, Janne, jag är beredd att stödja ditt förslag om att temporärt höja skatten om varken du eller jag vid en granskning hittar något kommunen idag gör som ligger utanför kärnverksamheten. För om så är fallet bör vi väl ändå i rimlighetens namn dra ner på det först!
Det är lätt att ropa på skattehöjning med hänvisning till goda kärnverksamheter. Det verkar vara svårare att ta ansvar för tidigare vidlyftiga beslut.
I tidningen fokus hamnar Norrköping på plats 240 av 290 i en stor undersökning. Vi är sämst i länet. Detta rapporterar NT idag fredag. Självklart intervjuar NT Mattias Ottosson (S), kommunstyrelsens ordförande. Mattias förklarar att skälet till att vi hamnar så långt ner beror på att lönenivåer, socialbidrag och kriminalitet är en större belastning för större kommuner.
Jag hade en chef en gång som fick rätt hård kritik i en undersökning. Han hanterade problemen på motsvarande sätt. Det fanns naturligtvis förklaringar till alla problemen. Alla förklaringar handlade om att peka ut andra problem…
Lite senare i artikeln minmierar Mattias Ottosson hela undersökningens resultat genom sitt uttalande:
”Norrköping är faktiskt en av få kommuner med en växande befolkning så människorna verkar ha en annan uppfattning.”
En av få kommuner? Både nu och då jämförs Norrköping med motsvarande kommuner såsom Linköping, Örebro, Västerås, Jönköping m.m. Senast det skedde mig veterligen var när man höjde parkeringstaxan. Samtliga nämnda kommuner och några till har en sak gemensamt – befolkningsmässigt växer de snabbare än Norrköping. Minst dubbelt så fort faktiskt.
I en debattartikel i Norrköpings Tidningar den 23 september 2008 ger sig Mattias Ottosson på oss i alliansen och förklarar att vi är emot allt. Kort sagt. Artikeln avslutas med ”Jag vill att Norrköpings ska växa och stå längst fram!”. Jag har funderat länge på vad det är som är Mattias problem. Det blir allt mer tydligt. Viljan saknas inte men nog så väl kompetensen.
Norrköping behöver en ledare som vågar se problemen istället för att stoppa huvudet i sanden. Som vågar vara självkritisk och ompröva sina egna värderingar. Som vågar erkänna när det blir fel och rättar till det som är tokigt. Som har tydliga visioner men framför allt mål. Som kan engagera sina partikollegor och samarbetspartier samt oppositionen. Det krävs om vi ska vända skutan och ta Norrköping ur den negativa spiral vi är inne i. Jag, Mattias Ottosson, inte bara vill att Norrköping ska växa och stå längst fram! Jag tänker se till att så sker också.
Det är rätt intressant att lyssna på Mona Sahlins analys av EU-valet när hon talar om att det bådar gott för den röd-gröna koalitionen och dåligt för den ”konservativa sidan”. Detta samtidigt som siffrorna i EU-valet talar om att alliansen går framåt och koalitionen bakåt… Monas verklighetsförankring är ungefär som socialdemokraternas framgångar i EU-valet, d.v.s. noll.
På Stefan Arrelids (MP) blogg kan man notera att han beklagar sig över alliansens ställningstagande på tekniska nämnden i förra veckan. Stefan beskyller oss för att vara asfaltspartier för att vi inte vill dra ner på underhållet.
Tänk så olika man kan tolka saker och ting. Stefan, jag vet faktiskt inte hur många gånger jag under sammanträdet framhöll vikten av att värna det vi har istället för att bygga nya monument och låta det vi har förfalla. I koalitionen drar man hellre ner på underhåll för att få pengar till nyinvesteringar trots att det är bevisat att det kommer att kosta mer i längden. Det är som att kissa i byxan – först blir det varmt och skönt, sen blir det kallt och fuktigt. Det är beklagligt att koalitionen är så ansvarlösa med kommunens ekonomi och egendomar.
Och idag är inte fokus den politiska arenan i första hand, utan partiinternt. På förbundsstämman i Söderköping har vi precis avklarat dagens höjdpunkt, när man överlämnar priserna för årets förening, årets ideolog, årets kommunikatör och numera även årets ledare. Med välformulerade motiveringar utsågs Mjölbymoderaterna, Johan Lundberg, Marianne Wiegert och Eva Isaksson-Riebers i nämnd ordning. De goda exemplen helt enkelt.
Det ger mersmak att lyssna på motiveringarna. Vi ska ta utnämningen årets förening nästa gång. I Stadsföreningen alltså. Vi har en lång väg kvar, men vi har också hunnit med väldigt mycket på kort tid. Apropå det ska jag alldeles strax, samtidigt som jag lyssnar på Gunilla Carlsson påbörja arbetet med att fixa maj månads nyhetsbrev.
I SvD publiceras idag artikeln där (S) utlovar 100 000 nya jobb. Fantastiskt. Om man utlovar nya jobb så ger det en indikation på att man vet var de finns. Som politiker kan vi ju inte tvinga företagen att anställa så de här jobben handlar väl om den offentliga sektorn. Självklart är det bra med personaltäthet, men jag tror ju knappast att (S) har gjort en studie kring var behoven finns. Nej, detta är bara ett led i (S) ”ännu mer”-politik. Ännu mer, till alla. Kosta vad det kosta vill.
Ur ett Norrköpingsperspektiv skulle det vara oerhört intressant att veta hur många av de där 100 000 nya jobben som kommer att hamna i Norrköping med omnejd. Eller är månne (S) löfte inte så detaljrikt?
Nog raljerande. Att utlova ett antal nya jobb är rent spel för gallerierna. Det gör man för att det ser fint ut på pappret och i media. I praktiken kan vi politiker inte utlova ett enda arbete, utom möjligen tjänsterna som politisk sekreterare och några andra av respektive organisation tillsatta tjänster.
Det vi däremot kan göra är att föra en politik vilket underlättar för företagen att anställa fler. Det vi kan göra är att föra en ansvarsfull ekonomisk politik som skapar stabilitet i landets finanser. Och! Det är precis vad vi gör.
Reinfeldts citat från kommunala rikskonferensen angående den socialdemokratiska ekonomiska politiken känns på sin plats:
Det hade inte sett ut såhär om Göran Persson och Pär Nuder hade varit kvar.
…är förmodligen den till höger eller till vänster om dig det.
En slogantanke som dök upp under kommunala rikskonferensen. Det är ju trots allt så att c:a var tredje svensk idag kan tänka sig att rösta på moderaterna. Med Fredrik Reinfeldt i spetsen kan det nog komma att bli än fler.
Moderat fritidspolitiker i Norrköping. På den här bloggen ventilerar jag mina egna åsikter, vilka inte alltid överensstämmer med partiets. Sånt är livet.
Publicerat av Rikard 
Publicerat av Rikard 
Publicerat av Rikard 
Jag har precis skrivit klart inbjudan till höstens första onsdagsfika och ska ge mig an Stadsföreningens nyhetsbrev härnäst. Jag befinner mig i Gubbo, strax norr om Smedjebacken, strax sydöst om Ludvika eller om du så vill – kort och gott – i Dalarna. Min far och hans ”nya” fru (sen snart 30 år) har ett sommarställe i denna idyll. Bilden ovan är tagen på tomten för bara 10-15 minuter sedan.
