Målsättningen är att nå målen!

Jag har tillbringat 25 timmar på Sandvik gård ihop med den grupp som utsågs av tekniska nämnden för att sätta samman 2010 års uppdragsplan, ett par personer ur ledningen på tekniska kontoret och två verksamhetskonsulter. Självklart är jag jävig, men jag hävdar att den här resan har varit en av de mest välspenderade pengar som tekniska kontoret har lagt ut på länge. Resultatet av vistelsen är en fil full av mätbara tydliga mål att slå fast inför nästa verksamhetsår. Det har varit jobbigt, men intressant. Riktigt intressant. Vi har en bit kvar innan uppdragsplanen är klar, men – svordom i havet – vad bra det har blivit hitintills.

Jag har länge framhållit att vi politiker bör vara rätt – om inte helt – överens om målet. Vägen dit (hur) kan vi däremot träta om. Efter de här 25 timmarna har vi enats om de allra flesta målen. Vi har några där vi skiljer oss lite åt, men i det stora hela satt allt där det skulle. Lysande. Tro mig. Jag kommer att få anledning att återkomma till detta många gånger.

25 % blev 37 %…

Vi har precis fått en avrapportering på ett ärende i tekniska nämnden som gäller vår utställning i Arkösund – ”Livet under ytan”. Vår verksamhet där ute fick i uppgift inför i år att öka besöksantalet med 25 %. Återrapporteringen visar att man ökningen blev 37 %. Fantastiskt.

Det här gläder mig ur många perspektiv, däribland att tydliga mål frigör potentialen hos människor. Eva, som föredrog ärendet, upplevde jag som upprymd över att dels ha fått ett tydligt och utmanande mål och dels för att ha nått det med marginal. Tala om positiv spiral.
Nu får vi politiker i uppgift att fortsätta detta arbete med att sätta tydliga mål. Det blir en grannlaga uppgift. För att sätta tydliga mål är lite klurigt. Men vad tusan, vi politiker ska vål också utsättas för utmaningar…

Biogasanläggningen går upp i rök?

Det ser inte allt för ljust ut för biogasanläggningen. Folkbladet skrev om anläggningen och kostnadsökningen i september. Problemet, som jag har fått det beskrivet, är att den första projekteraren har jobbat lite för mycket med siffror baserade på gammal erfarenhet och för lite med siffror baserad på verkligheten. Till dags dato uppfattade jag att projektet har kostat c:a 2 miljoner. Det är möjligt att vi ska låta det stanna där. Ibland är det bättre att dra i nödbromsen än att låta kostnaderna skena iväg. Många Norrköpingsbor har nog fortfarande badhusskandalen för något år sedan, hyfsat färskt i minnet.

Återgång till vardagen…

Nu börjar jag verkligen känna igen mig. Måndag, fullmäktigegrupp, tisdag, strategigrupp, onsdag, onsdagsfika, torsdag, m-middag. En helt normal politisk vecka alltså. Tur att jag inte pysslar med politik på heltid utan bara har det som bisyssla.

Jag har precis författat klart utkast två av beslutsunderlag jag ska ha med mig till nästa kretsstyrelsemöte. Härnäst blir det en vända hem till mor för att gratulera henne på födelsedagen samt äta lite snyltlunch. Jag gillar den lösningen. Hon fyller år, jag får gratis lunch.
Efter gratulationerna tänkte jag snöra på mig träningsutrustningen och springa en mil. Jag har inte riktigt bestämt om jag vill att det ska vara uppehåll eller om jag kommer att njuta av att det regnar. Tur att det inte går att bestämma över vädret.

Jag såg för övrigt att koalitionen nu vill bygga en bro från Strömsholmen till norra sidan av strömmen. Det tycker jag vore fantastiskt trevligt. En bro den sträckan tror jag skulle öppna upp Strömsholmen. Vad som dock vore ännu trevligare är om de kunde höja anslagen till vägunderhållet som de drog ner i juni. Med 3 miljoner, för att vara exakt.
Bygga nytt det går bra, men att underhålla det vi redan har – det verkar inte vara lika viktigt. Frågan kommer upp på tekniska nämnden i morgon. Räkna med att det blir ett beslut för bron och att vägunderhållet glöms bort, som vanligt. (jepp, idag är jag bitter!)

Dessa jävla p-vakter…

Klockan 06:50 imorse infann jag mig på parkeringsenheten i Norrköping, avdelningen parkeringsvakterna tillhör. Avsikten var att göra ett studiebesök. Parkeringsenheten tillhör tekniska kontoret och är därigenom något som ligger under tekniska nämndens ansvar. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, annat än att få ta del av hur en vardag för parkeringsvakterna ser ut. Jag kan med facit i hand konstatera att det var en riktigt givande dag.

Stolta reklampelare för Norrköping
Många har nog den fördomsfulla bilden av nitiska parkeringsvakter som går omkring och jagar parkeringssyndare med lagboken i vänsternäven och bötesblocket i höger (om än det blir svårt att skriva då båda händerna i så fall är upptagna). Den bilden kom dock rejält på skam idag. Parkeringsenheten visade sig bestå av ett glatt gäng som bär med sig en stolthet över att få vara levande reklampelare för Norrköping och Norrköpings kommun.

Självklart ingår det i deras arbetsuppgifter att utfärda parkeringsböter när avgiften inte är erlagd, då vi bilister parkerar på parkerings-/stannandeförbud eller – vilket nog har hänt många av oss som bor i stan – när vi missar att det är parkeringsförbud mellan 7-10 på torsdagar… Men det är ändå bara en liten del. Vid de allra flesta tillfällena utfärdas inga böter. Istället blir det en vänlig diskussion om det trafiksäkerhetsmässigt olämpliga i att parkera en bil halvägs in i en korsning, hur synskadade kan komma att gå rakt in i en bil som står med två hjul på trottoaren eller vad skillnaden är på stannandeförbud och parkeringsförbud. Den absolut hårdaste ordväxlingen jag hörde idag var när en bilist, trots en vänlig upplysning om att han står för nära korsningen, synes stå kvar. Jag tror att Andreas hårda ord löd något i stil med:
-”Det innebär alltså att det är dags att du flyttar på bilen och parkerar någon annanstans.”

Vill inte utfärda böter
Något senare på dagen stannade vi till vid Netto där en bil hade parkerats på platsen för rörelsehindrade, utan giltigt tillstånd. När föraren kom ut någon minut senare upplystes han vänligt om att den där matkassen kunde komma att bli 800 kr dyrare. Helt i onödan. Han såg allt annat än missnöjd ut över att komma undan med denna upplysning. Detsamma gällde en av mina gamla kollegor som gjorde det vi är så många om att göra ”bara sprungit in för att hämta en matlåda”. Den här gången gällde det Domino och parkeringen skedde precis utanför. Även han kom undan med en vänlig tillsägelse och en överenskommelse om att det inte skulle bli fler parkeringar av det slaget.
-”Självklart utfärdar vi p-böter, men helst av allt vill vi få kontakt med ägaren eller föraren för att få dem att flytta bilen och parkera rätt. Det är när det inte går som boten kommer fram.”, berättar Andreas.
I huvudsak är yrkets syfte att agera förebyggande – få bilister att parkera rätt för att undvika olyckor.
När det gäller betalningsgraden förklarar Andreas att bilisterna i Norrköping är riktigt duktiga. Han nämnde att 97 % av alla som parkerar har betalat sin avgift.

Ibland måste bilar flyttas
I rollen som parkeringsvakt ingår även att uppmärksamma bilar som blir stående vecka ut och vecka in. En bil som blir stående för länge tenderar, tyvärr, att bli utsatt för inbrott och skadegörelse. Det leder i sin tur till en förhöjd olycksrisk på grund av glassplitter och vassa plåtkanter. Därför försöker parkeringsenheten att kontakta bilägarna för att förmå dem att flytta på och ta hand om bilen, vilket sker genom brev och telefon (till och med med hembesök!). Lyckas inte det blir det tillslut bortforsling med bärgare, en kostnad som dock debiteras bilägaren.
Ibland flyttar p-vakterna själva bilar. Men då handlar det om att vara en hjälpande hand när någon är i nöd som vid lunchen när vi uppmärksammade en bil i packhusrondellen, mitt i rusningstrafiken. Andreas var inte sen att stanna tjänstebilen, hoppa ut och för att därefter hjälpa till att knuffa bilen ur rondellen och in på en närliggande parkeringsplats – vilket bilden ovan illustrerar.

Parkeringsvakt, ett serviceyrke
-”Man vet aldrig vad det är för livsöde man möter när man möter föraren till en felparkerad bil. Det kan ha varit dödsfall i familjen, barnafödande eller bara en vanlig varuleverans. Vårt jobb handlar ju hela tiden om att möta människor så det vill att vara beredd på allt. Det här är ju ett rent serviceyrke egentligen.”, förklarar Andreas när vi är på väg tillbaka till kontoret för att äta lunch och närvara på eftermiddagsmötet.

”Dessa jävla p-vakter”, nej, det hörde jag inte en enda gång idag. Däremot har jag fått två heta tips för hur man undviker p-böter. Erlägg avgift samt parkera bara där det är tillåtet. Och så svårt ska väl inte det vara…

Oansvarig koalition…

På Stefan Arrelids (MP) blogg kan man notera att han beklagar sig över alliansens ställningstagande på tekniska nämnden i förra veckan. Stefan beskyller oss för att vara asfaltspartier för att vi inte vill dra ner på underhållet.
Tänk så olika man kan tolka saker och ting. Stefan, jag vet faktiskt inte hur många gånger jag under sammanträdet framhöll vikten av att värna det vi har istället för att bygga nya monument och låta det vi har förfalla. I koalitionen drar man hellre ner på underhåll för att få pengar till nyinvesteringar trots att det är bevisat att det kommer att kosta mer i längden. Det är som att kissa i byxan – först blir det varmt och skönt, sen blir det kallt och fuktigt. Det är beklagligt att koalitionen är så ansvarlösa med kommunens ekonomi och egendomar.

Förfall i Lindö småbåthamn

Lindö småbåtshamn är i akut behov av renovering, efter åratal av kommunens egna vanskötsel.
För att åtgärda de direkt livshotande problem flyttar nu kommunfullmäktige över ansvaret till tekniska nämnden samtidigt som vi får tre miljoner för att rusta upp hamnen.

I måndags kväll, på fullmäktigemötet, passade jag på att ställa frågan till Stefan Arrelid, ansvarigt kommunalråd, om det även ingår pengar till driften. Frågan lämnade Stefan helt okommenterad!?

Kära Lindöbor. Nu börjar karusellen om igen. Först rustar vi upp för dyra pengar och sen påbörjar förfallet igen… När ska kommunledningen förstå vikten av att underhålla det vi har istället för att gång efter annan bygga minnesmärken över sin egen duglighet?

Publicerad i Folkbladet 27/5-2009

Från klarhet till klarhet

Måndag morgon. Dagen inleds med en politisk insats. Jag ska ner till kommunhuset Rosen för att tillsammans med Mårten Jansson (S) bringa lite klarhet i vad en politisk referensgrupp har för ansvar och befogenheter. Det är bara att konstatera att det inte är helt enkelt med definitioner. Men det är direkt nödvändigt att man är enig om vad som betyder vad om man vill nå ett bra resultat.

Äta kakan eller ha den kvar?

På dagens nämndsammanträde diskuterades ”Stad i ljus” vilket är namnet på Norrköpings belysningsprogram. En fråga jag lyfte i nämnden var vad syftet är med programet. Är det primärt att locka människor till staden eller är det primärt för de som bor här. Självklart är det för både och, men vilka är det primärt för?

Min uppfattning är att ”Stad i ljus” är något som primärt har lockat och ska locka människor till staden. Om så är fallet är det viktigt att vi, med de pengar vi har, skapar spektakulära platser som sätter Norrköping på sverigekartan. Hellre stora insatser på några få ställen än små insatser över hela staden och dess ytterområden.
Om satsningen primärt ska ske på de som redan bor här tycker jag att vi kan lägga ner programmet och flytta över de pengar vi har till arbetet med trygghetsbelysning.

Att tro att vi kan satsa på både och menar jag är som att både försöka äta kakan och ha den kvar.

Nu går ändå (MP) för långt…

I förra veckan klubbade koalitionen igenom att vi skulle höja p-avgifterna med 100 %. Förklaringen var att det skulle stimulera innerstadshandeln samt att det var bra för miljön. Jag har starkt ifrågasatt deras motiv. Det rimmade illa. I själva verket upplever jag att detta bara handlar om att man ska dra in mer pengar till kommunen.

Idag kommer nästa besked. Stefan Arrelid (MP) har nu förklarat att koalitionen, för att minska miljöproblemen i stan, vill göra om högerfältet på vissa sträckor på Söderleden till parkeringsplatser!? Ett argument som nämns är för att lösa boende-P-parkeringsproblemen som har börjat sprida sig från innerstaden till kransområdena. Nu går de väl ändå för långt!?

Tillägg publicerat 4 april 2009:
Och detta var naturligtvis ett illasinnat 1:a aprilskämt som fick litet efterspel…

Sätt P för höjning av parkeringsavgift

Men så blev det inte. Istället klubbades förslaget igenom vilket innebär en höjning med 100 %. Så… citybilismen får betala för att man inte klarar av att sköta kommunens ekonomi. Ett allt för vanligt sätt att hantera kommunkassan. Får man ont om pengar så höjer man någon avgift eller skatten.

Avgiftshöjning, ett steg i fel riktning?

Jag blir allt mer övertygad om att avgiftshöjningen är ett steg i fel riktning. Förklaringen jag har fått är att köpmannaföreningen i city tror att en höjningen leder till att fler parkerar kortare tider och att kundtillströmningen på så sätt ska öka. I mina öron låter det som ett märkligt argument.

Koalitionen i Norrköping talar om prioriterade trafikslag, kollektivtrafik, gång och cykel. Ärligare vore väl att tala om att man prioriterar bort bilen ur city? För det är vad det här handlar om.

Om folk flyttar på bilen oftare blir det mer trafik och mer avgaser. En bil som står still avstängd släpper inte ut avgaser. Dessutom, låt oss leka med tanken, om alla Norrköpingsbor körde elbilar skulle ju miljöförbättringseffekten i stort sett bli noll. (Jag räknar bort dubbdäcken i det här fallet.) Så, att ange miljöskäl som ett skäl att göra innerstaden bilfri håller inte.

Trafiksäkerhet då? Ja, självklart minskar antalet bilrelaterade olyckor om det inte finns några bilar alls. Men till vilket pris? En helt bilfri innerstad? Finns det några butiker kvar alls då?

Nej, jag blir allt mer klar över att det förslag till beslut som ligger är fel och om det inte redovisas väldigt bra skäl imorgon så kommer jag att rösta emot. Tyvärr, kommer det inte att göra särskilt stor nytta om koalitionen redan har bestämt sig.

Piska eller morot?

På torsdag nästa vecka ska frågan om ev. höjda P-avgifter i Norrköping upp i tekniska nämnden. Förslagen till beslut, enligt NT, är att höja minimiavgiften från 5:- /timme till 10:-/timme. En 100 %-ig höjning. Utöver det ska boendeparkeringsavgiften höjas från 150:- till 175:-, är det föreslaget enligt samma artikel. Anledning är kommunens miljöarbete.

Mathias Sundin (FP) kommenterar på sin  blogg att detta är ett feltänk. Jag delar hans åsikt till stora delar.

Koalitionens syn på trafiken i Norrköping är att gång-, cykel- och kollektivtrafik ska prioriteras. Det innebär naturligtvis att annan trafik får stryka på foten. Skälen som anges är miljö och trafiksäkerhet. Det brukar vara politiskt självmord att argumentera mot det, så jag passar väl på.

Vad gäller trafiksäkerhet, nollvisionen är fin. På pappret. Vi kommer inte att nå dit. Någonsin. Alltså får vi nog börja ta den tuffa och kanske lite cyniska diskussionen om hur många döda och skadade vi är beredda att acceptera på våra kommunal vägar.
Vad gäller miljöaspekten. Självklart blir innerstadsmiljön bättre om vi har färre fordon som drivs med något som släpper ut avgaser och färre fordon med dubbdäck. Men, som Mathias Sundin skriver, det är inte bilen i sig vi ska bekämpa – det är drivmedlet. Eller till och med avgaserna om man ska vara riktigt petig.

Ska vi nå dit behöver det finnas alternativ. Här har vi valet piska eller morot. Jag föredrar morötter framför piskor. Med den politik den styrande koalitionen driver så verkar man inte dela min åsikt.

Så, var står jag då i parkeringsavgiftsfrågan? En höjning av boendeparkeringsavgiften är jag spontant emot. 150:- i månaden för att inte ens få en garanterad parkeringsplats är redan i högsta laget. Jag har förstått, efter ett samtal med en partikollega, att höjningen av avgiften från 5 till 10 kr/timme är något som har efterfrågats av en del innerstadshandlare – för att öka rotationen på bilarna. Fler kunder stannar men kortare tid. Det här tål dock att undersökas noggrannare.

Är glaset halvfullt eller är det halvtomt?

I NT dök det nu upp en artikel som behandlar frågan om koloniträdgårdar: Återinförd årsavgift upprör i trädgårdarna. Ärendet gäller avfallshämtning vid kolonilotter med övernattningsmöjligheter. Det började sommaren 2000 när dåvarande tekniska nämnd fattade ett beslut som innebar att kolonilottsägarna gemensamt kunde hantera kostnaden för avfallshämtning. Knappt sju år senare informeras tekniska nämnden om att detta beslut strider mot gällande lagstiftning.

I praktiken har detta inneburit att kolonilottsägarna har sluppit att betala en avgift de skulle ha betalat à c:a 800 kr per år. Eller c:a 5600 kr för de som inte orkar räkna själva. Det framkommer dock inte i artikeln. Inte heller i intervjun som 24nt har gjort med Stefan Arrelid – Vill inte klassas som fritidshus.

Allt kan tolkas beroende på vilket håll man vill se det från. Antingen tycker man att det är förjävligt att man nu får betala c:a 800 kr/år eller så kan man uppskatta att man har sluppit betala en avgift man rättmätigen skulle ha betalat i 7 år.
Är glaset halvfullt eller halvtomt? Här i Dublin, vet jag att när Guinness-nivån har sjunkit till halva höjden av glaset är det dags att beställa en ny. Sláinte.

”11 miljoner, vad är det jämfört med Idrottsparken?”

Idag på tekniska nämnden hade vi en längre informationspunkt angående Kungsgatans framtid. Under denna presentation förklaras det att om investeringstankarna ska följa vår målsättning blir det en kostnadsökning på någonstans mellan 6 och 11 miljoner. Detta resulterar att en av koalitionsledamöterna slänger ur sig:

”Vad är elva miljoner när vi satsar på en av de viktigaste genomfartslederna i staden, när vi uppenbarligen hade råd att bygga en Idrottspark för 350 miljoner?”

En annan av koalitionsledamöterna såg ut att skruva lite på sig. Vad skruvandet berodde på avser jag inte att spekulera i här…

Fler sköna citat, från samma sammanträde. Den här gången från en av mina allianskollegor.

”Jo men i slutänden gör vi ju ändå som vi vill.”

Ytterligare lite senare kommer nästa kommentar, från samma allianskollega:

-”Jo, på så sätt slipper jag 27 % matavfall bland mitt brännbara avfall hemma. Så ärlig är jag.”

En koalitionsföreträdare svarar då:

-”Ja, det är inte jag.”

Tänk vad roligt vissa uttryck blir när de rycks ur sitt rätta sammanhang.

Mindre etanol, mer alkohol

Födelsedagsbarnet visar Stefan Arrelid (MP) hur det går till...

Dagens nämndsammanträde i tekniska nämnden innehöll både spännande diskussioner och oväntade upplevelser. Den senare tål nog att nämnas först. Mårten Jansson (S) behagade, dagen till ära, att fylla 40 år. Eller som jag skulle vilja se det. Han fyller 50, när momsen är inräknad.
Mårten såg i alla fall till att uppmärksamma detta genom att bjuda hela nämnden på champange. Eller, rättare sagt, ryskt bubbel.

Dessutom genomförde Annika Skogetun en lysande presentation angående hur tekniska kontoret har börjat arbeta med den nya investe-ringsrapporteringsmodellen. En modell som just Mårten och jag, tillsammans med tekniska kontoret, har arbetat fram. Tanken är att det ska vara lättare för oss politiker att snabbt få en överblick över om projekten går enligt plan eller om det krävs någon form av åtgärd.
Metoden är nog en bra bit från att vara perfekt, men det känns ändå som ett stort steg i rätt riktning.

Spåmannen Arrelid…

…siar att ”årets första kommunfullmäktige kommer fatta beslut om finansiering av att bygga en lokal biogasanläggning”. Fantastiskt.
Den som har följt min blogg vet vid det här laget att jag har noterat att Stefan Arrelid, titt som tätt, går händelser i förväg och får rätt. Märklig förmåga han har, den där miljöpartisten.
Det gör mig dock inte mindre glad.

Eller som Gert Fylking skulle ha sagt: Äntligen!

Realistisk prioritering

Det är vad som återstår för att färdigställa uppdragsplanen för tekniska nämnden för 2009. Idag vid halv elva-hugget var dokumentet klart. Det är åtskilliga mantimmar som är nedlagda för att få till skrivningarna.
Som jag nämnde häromdagen fick vi väldigt fin respons från kommunrevisionen för förra årets uppdragsplan. Det vore ju vansinnigt skoj att få en liknande respons i slutet på nästa år. Men än roligare är det att veta att tydliga uppdrag faktiskt ger mer effekt per skattekrona.

Dagens Hagfeldt

Interpellationen om ombyggnad av Lindövägen renderade en del debatt under kvällens fullmäktigesammanträde. Ett visst replikskifte uppstår kring ett väggupp där Stefan Arrelid (mp) påstår att det är 50 km/h som gäller, Stefan Hagfeldt (m) replikerar att det är 70 km/h på platsen. Stefan Arrelid vidhåller att det är den lägre hastigheten och hänvisar till en cykeltur som han har genomfört samma morgon. Hagfeldt kommenterar detta med:

Nej, Stefan Arrelid, det är 70 km/h. Du får väl vara observant när du är ute och cyklar.

Häpp!

Stolt men inte nöjd… igen!

Under ett av de första sammanträdena jag var på, som ledamot i Tekniska nämnden, skulle uppdragsplanen för 2007 fastställas. Efter några språkliga korrigeringar klubbades planen igenom. Jag hade visserligen några synpunkter, men planen var ju redan förberedd och det var kanske lite sent att ändra den nu. Min främsta kritk gällande planen var att den var otydlig. Begrepp som smarta mål lyste med sin frånvaro.

Ett knappt år senare påbörjades arbetet med den plan som skulle fastställas för 2008. Med tanke på hur mycket synpunkter jag hade haft, tyckte den borgerliga gruppen att jag var en av de lämpliga kandidaterna från alliansens sida. Tillsammans med allianskollegorna Gunnar Bredin (m) och Niclas Clarén (kd) samt Susanne Stråhle (s), Stefan Arrelid (mp) och Lars-Göran Ölander (v) från koalitionen gav vi oss i kast med planen. Detta år reviderades planen rätt rejält. Nya formuleringar och nya mål, med betoning på tydligare, redigerades in. En del gamla skrivningar försvann helt.
Resultatet blev en delvis helt ny uppdragsplan. Tjänstemännen framförde tämligen omgående sin positiva uppskattning. Det här, menade man, var en av de bästa uppdragsplaner de hade sett på länge – om inte den bästa.

Ett år senare har vi fått möjlighet att utvärdera vårt arbete. Eller rättare sagt, kommunrevisionen har i alla fall kommenterat det. Jag tar mig friheten att saxa några särskilda partier ur dokumentet ”Verksamhetsrevision av tekniska nämnden 2008”.

”Styr- och uppföljningsdokumenten är generellt välstrukturerade och tydliga vilket i kombination med mätbara och konkreta mål främjar en hög grad av måluppfyllelse.”
…
”Nämnden följer i större utsträckning än tidigare styrmodellen, bland annat genom att uppdragsplanen formuleras av nämnden och inte tjänstemännen.”

Jag ska absolut inte ensam ta åt mig äran. Vi är, som beskrivet ovan, fler personer som har medverkat i arbetet, men det förtar inte känslan av att en viss stolthet infinner sig.
Att Leif Lindberg, chef för tekniska kontoret, dessutom meddelar att man från kommunrevisionens sida funderar på att gradera upp tekniska nämnden från att ha varit en så kallad gul nämnd till grön nämnd (vilket beskriver vilket bevakningsbehov kommunrevisionen anser att en nämnd har) gör inte saken sämre. Nej, detta sammantaget gör att jag känner ett behov av att använda Perssons slitna uttryck:
Stolt, men inte nöjd… igen!